Rubrik och ingress till innehållet på sidan

1.7 Energiföretagen Sveriges principer för anslutningsavgifter

Huvudinnehåll

Energiföretagen Sverige har deltagit i den referensgrupp som Energimarknadsinspektionen (Ei) har använt sig av vid framtagandet av en ny prövningsmetod för att bedöma skäligheten i anslutningsavgifter.

Metoden infördes under våren 2010 och därefter har Ei beslutat i de ärenden som under lång tid väntat på ett avgörande. Det är huvudsakligen mastanslutningar som varit föremål för prövning hos Ei, vilket har inneburit att förutsättningarna för anslutningen av master har spelat en stor roll vid utformandet av metoden. Metoden kommer dock att användas generellt av Ei när de ska bedöma huruvida en anslutningsavgift är skälig eller inte.

Den nya metoden tillämpas numera av Ei, men det återstår att se förvaltningsdomstolarnas inställning. Den nya metoden har ännu inte prövats av förvaltningsrätten. Kammarrätten har i flera mål varit mycket restriktiva i sin bedömning av anslutningsavgifter. Kammarrätten har tillämpat EI:s tidigare metod men anser att fågelvägsavståndet bör gälla som huvudregel samt att inga tilläggskostnader bör tillåtas.

Energiföretagen Sverige rekommenderar medlemsföretagen att inte överklaga den nya metoden, om inte förutsättningarna i det enskilda fallet talar för annat.

Läs Energimarknadsinspektionens PM, 2010:06, om anslutningsavgifter här

PM:et beskriver vilka metod och principer som ska tillämpas vid Ei:s prövning av avgift för anslutning till elnätet. Metoden omfattar anslutningar för uttagsabonnemang med en säkringsstorlek på 16–25 ampere och ett avstånd till närmaste transformatorstation på högst 1199 meter.