Rubrik och ingress till innehållet på sidan

5.2 Icke koncessionspliktiga nät

Huvudinnehåll

Regeringen har utfärdat en förordning om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857). Förordningen innehåller bestämmelser som anger i vilka fall som det inte krävs koncession för att dra fram och använda elektriska starkströmsledningar. Undantagen avser i huvudsak interna nät, som alltså i praktiken är undantagna från kravet på nätkoncession.

Enligt huvudregeln i 2 kap 1 § ellagen får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd, koncession. Utformningen av bestämmelsen om kravet på koncession är så utformad att både överföringsledningar och interna nät kräver nätkoncession.

Ytterligare två definitioner bör uppmärksammas i sammanhanget. Elektriska anläggningar indelas, enligt 1 kap. 3 §  ellagen, med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.

Regeringen har tidigare meddelat närmare föreskrifter om detta i 1 kap. 1 § förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (starkströmsförordningen) enligt följande.

Enligt starkströmsförordningen är en elektrisk starkströmsanläggning en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, eller egendom. Om sådan fara inte föreligger är anläggningen en svagströmsanläggning.

I 2 kap 1 § starkströmsförordningen angavs fram till den 1 juni 2007 de olika fall som tidigare var undantagna från kravet på koncession. Bestämmelserna meddelades för många år sedan.

Den utveckling som ägt rum under senare år har inneburit att det har uppstått flera olika sorters interna nät som i praktiken används utan stöd av koncession trots att de formellt inte omfattas av något undantag från kravet på koncession. De flesta sådana interna nät är sådana som överför el inom anläggningar som används för olika fritidsaktiviteter, särskilt idrottsliga aktiviteter. Bland dessa anläggningar kan nämnas idrottsplatser, motorbanor, ridhus, travbanor, parkteatrar, nöjesparker, utomhusbad och campingplatser. Särskilt en typ av sådana anläggningar kan ha en avsevärd geografisk utbredning, nämligen skidanläggningar, som kan omfatta hotell, stugbyar, längdskidspår och skidbackar utspridda över ett relativt stort område.

En annan typ av interna nät är det ledningsnät som binder ihop de olika husen som ägs av till exempel en bostadsrättsförening. De undantagna fallen finns presenterade i förordningen (SFS 2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857).

Uttag av el sker till övervägande del från ett lokalnät. Innehavaren av ett lokalnät har byggt och använder sitt nät med stöd av en nätkoncession för område. En sådan koncession innebär en rätt för nätkoncessionsinnehavaren att inom ett angivet geografiskt område bygga och använda en elektrisk anläggning för överföring av el för annans räkning, det vill säga ett lokalnät. Nätkoncessionshavarens främsta skyldighet är att överföra el åt elkunder enligt de villkor som är uppställda i ellagstiftningen, s.å kallad nätverksamhet.