Elnätsföretagens lönsamhet lägre än vad media rapporterar

Mikael Runsten har nyligen debatterat på Second Opinion, där han granskat ett företags lönsamhet för att visa att resonemangen kring elnätsföretagens vinster och avkastning är bristfälliga. Den mediala bilden är att elnätsföretagen skapar en överlönsamhet på kundernas bekostnad.

– Analysen av lönsamhet har genomförts med för dåliga verktyg. Om man relaterar företagens resultat mot mycket gamla anskaffningsvärden ser företagen väldigt lönsamma ut. Detta är en synvilla, säger Mikael Runsten.

Korrekt att räkna med NUAK

I en ny rapport har han undersökt 12 företag i olika storleksklasser med olika ägarform, spridda över hela landet och med varierande kundtäthet. Runsten jämför lönsamhet baserad på gamla bokförda anskaffningsvärden med lönsamhet baserad på vad ett elnät skulle kosta att bygga idag – där åldersjusterade nuanskaffningsvärden (NUAK) används – vilket den existerande regleringsmodellen bygger på. Detta är det korrekta sättet att räkna för kapitalintensiva verksamheter som elnät, fastigheter och skog.

– Det visar sig att lönsamheten sjunker när NUAK-metoden används istället för den bokförda anskaffningskostnaden. Med ett gammalt elnät blir skillnaden avsevärd. Ju äldre elnätet är, desto större blir sänkningen. Ett lönsamhetsmått som baseras på de historiska värdena blir svårtolkat, säger Mikael Runsten.

Runsten har studerat åren 2016 och 2017. Den genomsnittliga årsavkastningen för båda åren och alla företag sjunker från 9,3 procent till 3,5 procent när nukostnadsvärden ersätter de historiska anskaffningsvärdena. Med en reglerad WACC (viktad kapitalkostnad) på 5,85 procent som referens är elnätsföretagen alltså inte så lönsamma som vad en redovisning baserad på historiska anskaffningsvärden visar. Det är snarare tvärtom, skriver han.

WACC:ens nivå förklaras med att svenska domstolsprocesser har kommit fram till att en skälig real avkastning på elnätsföretagens tillgångar för reglerperioden 2016–2019 uppgår till 5,85 procent. Runsten tar inte ställning till om denna nivå ger en skälig avkastning.

Fler företag behöver höja

Mikael Runsten gör en slutlig analys som handlar om att alla nät en dag måste förnyas. Han visar en hypotetisk beräkning av hur mycket högre eller lägre priser de 12 företagen hade behövt sätta under 2017, för att de exakt skulle nå en avkastning som motsvarar den reglerade nivån på WACC (5,85 procent), i en analys baserad på NUAK.

Nio företag behöver höja priserna. Fem av dem hade behövt höja 20 procent eller mer. För tre av dessa krävs över 35 procent högre priser. För de tre återstående företagen konstaterar han att priserna varit för höga för att avkastningen ska stanna vid 5,85 procent. Förklaringen är enligt Runsten sannolikt företagens så kallade överrullningsmöjligheter.

Överrullningen avser intäktsuttag som företagen har rätt att göra under perioden 2016–19, där ersättningen egentligen avser leveranser under reglerperioden 2012–15. Här har elnätsbranschen arbetat för att dessa intäkter egentligen borde fått tas ut under en längre tid för att prishöjningarna momentant skulle bli lägre.

”Allsidig och rättvisande bild”

Energiföretagens vd Pernilla Winnhed kommenterar:

– Eftersom elnätsverksamheten är ett monopol måste elnätsföretagen tåla en tuff granskning, men det är viktigt att granskningen ger en allsidig och rättvisande bild. Denna rapport visar att många elnätsföretag felaktigt förknippas med övervinster vilket påverkar allmänhetens förtroende för branschen negativt. Jag hoppas att rapporten kan lägga grunden för en mer korrekt granskning av elnätsföretagens lönsamhet.

Läs rapporten ”Är elnätsföretagen så lönsamma som de påstås vara?” här.