Standard för laddning

Laddning med mod 3 och typ 2-kontakt är i linje med den europeiska standarden EN 61851-1 och är att se som en grundplattform som möjliggör laddning från 1 till 3 faser och med strömstyrkor på upp till maximalt 63A per fas och som därför flexibelt kan anpassas efter laddplatsens behov. Hur hög effekt man vill kunna ladda med kan bland annat bero på hur länge bilar förväntas vara parkerade på parkeringsplatsen.

Svensk standard i linje med europeisk

Laddning med mod 3 och med typ 2-kontakt (i enlighet med IEC 61851-1) är att se som en plattform som möjliggör olika funktioner men där vissa grundfunktioner alltid finns med. Grundfunktionerna är:

  • Dedikerad EVSE (electric vehicle supply equipment = laddstation) permanent kopplad till växelspänningsnätet
  • Spänningssättning av ladduttaget sker endast när fordonet är korrekt anslutet
  • Ladduttaget görs spänningslöst direkt om anslutningen av någon anledning bryts under laddning
  • Kontinuerlig övervakning av PE-ledaren (skyddsjord)
  • Möjlighet till styrning av laddningsströmmen genom signalering (PWM) mellan l och fordon
  • När ladduttaget på laddstationen är av typ 2 kan bilar med olika fordonskontaktering (typ 1, 2 eller 3) laddas genom att ha en anpassad kabel med typ 2-kontakt mot laddstationen och antingen typ 1, typ 2 eller typ 3 mot fordonet. Typ 2 på fordonssidan är dock den standard som de europeiska bilarna kommer att följa framöver.

Vidare är det möjligt att dimensionera för 1, 2 eller 3-fas laddning med olika amperestyrka (exempelvis 10A, 16A eller 32A) och olika spänningsnivåer (230V eller 400V). Vad som är lämpligt beror på hur man tror eller vill att laddstationen ska användas. Om bilen ska stå parkerad endast en kort stund eller över natten påverkar bland andra faktorer valet av lämplig laddeffekt. Som exempel så ger laddning med 1-fas 16A och 230V en möjlig maximal effekt av ca 3,7 kW medan laddning med 3-fas och 32A ger ca 22 kW som mest, detta förutsatt att fordonet är anpassat för detta.