12 konkreta förslag som del av en nationell kraft- och fjärrvärmestrategi

Publicerat av: Anna Lejestrand

Det krävs en ökad förståelse för kraft- och fjärrvärmens betydelse för energisystemet. Det behövs också långsiktigt stabila och teknikneutrala villkor samt renodlade och samordnade styrmedel och skatter. Inte minst behövs en tydlig riktning för kraft- och fjärrvärmen på nationell nivå. Energiföretagen föreslår tolv konkreta åtgärder åt regeringen att initiera.

En helhetssyn behövs för att fortsätta utveckla kraft- och fjärrvärmen

En helhetssyn på energisystemet är en nödvändig utgångspunkt för en långsiktigt hållbar energipolitik för kraft- och fjärrvärmen, med de tre grundpelarna försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet i fokus. Kraft- och fjärrvärmens roller behöver tydliggöras, i högre grad också synliggöras och betraktas som de viktiga pusselbitar de är i energisystemet, för effektfrågan, för den cirkulära ekonomin, och för samhället i stort som en leveranssäker och trygg, lokal energikälla.

Det krävs en ökad förståelse för kraft- och fjärrvärmens betydelse för energisystemet. Det behövs också långsiktigt stabila och teknikneutrala villkor, samt renodlade och samordnade styrmedel och skatter. Inte minst behövs en tydlig riktning för kraft- och fjärrvärmen på nationell nivå. 

Förändringar behövs för kraft- och fjärrvärmen – Energiföretagens åtgärdsförslag

Energiföretagen Sverige föreslår att följande konkreta åtgärder blir en del av ett politiskt ”Kraftvärmepaket” för att förbättra förutsättningarna:

  1. Ta fram en sammanhållen strategi för kraft- och fjärrvärmen.
    Ta fram en sammanhållen strategi för fjärrvärme och kraftvärme med utgångspunkt i den energipolitiska inriktningspropositionen och EU:s energieffektiviseringsdirektiv (2012/27/EU). Ett utmärkt tillfälle att göra detta är i samband med potentialbedömningarna om effektiv värme och kyla som behöver göras enligt EU:s revidering av bilaga VIII i energieffektiviseringsdirektivet, som tas fram under 2020.
  2. Säkerställ att energikraven i Boverkets byggregler är teknikneutrala.
    Energikraven i Boverkets byggregler använder sig av en systemgräns som utgår från hur mycket energi som ”köps”, det vill säga produceras utanför byggnadens tomtgräns. De nya viktningsfaktorerna per energibärare ger mer teknikneutrala förutsättningar för olika uppvärmningslösningar men det behöver säkerställas att de omsätts i alla berörda regelverk. Långsiktigt behöver också tilläggskrav utifrån använd energi införas i byggreglerna och att förnybar energi som produceras inom tomtgräns räknas in i energiprestandakraven, i enlighet med det regeringsuppdrag Boverket och Energimyndigheten ska redovisa under 2021 som ett underlag inför nästa kontrollstation av energikraven i byggreglerna 2022.
  3. Värna bioenergin och underlätta utfasningen av de fossila oljorna för värmeproduktion.
    Inför översynen av EU:s förnybart-direktiv under 2021 behöver hållbarhetskriterierna för biomassa bibehållas utifrån de svenska förutsättningarna för ett hållbart skogsbruk och uttag av biomassa för energiändamål. Säkerställ en fortsatt utveckling mot fossilfrihet i värmesektorn genom att inte försvåra och fördyra användningen av biobränslen för fjärrvärmeproduktion, som i huvudsak är rester och spill från andra verksamheter, till exempel från skogsbruk, sågverk, pappersindustrin och livsmedelsindustrin. Kraftvärmeproduktion med biobränslen är den enda storskaliga, förnybara elproduktionen som också är planerbar som vi har i våra tätorter, nära elanvändningen.
    En fortsatt energi- och koldioxidskattebefrielse för grödebaserade biooljor för värmeproduktion är angelägen för att fasa ut de sista fossila bränslena i fjärrvärmeproduktionen i spetslast- och reservanläggningar. Regeringen behöver ansöka om statsstödsgodkännande på motsvarande sätt som sker för biodrivmedel och driva att den översyn av EU:s statsstödsregler och EU:s energiskattedirektiv som ska ske 2021, möjliggör skattebefrielse för dessa biooljor.   
  4. Ersätt avfallsförbränningsskatten med styrmedel högre upp i avfallskedjan och se över ansvaret för klimatutsläpp från plast.
    Avfallsförbränningsskatten är verkningslös och styr inte mot uppsatta energi-, klimat- och avfallspolitiska mål. Avfallsförbränningsskatten blir också kontraproduktiv då det, baserat på energiinnehåll, blir billigare att förbränna fossilt plastavfall än biobaserat avfall. Skatten bör ersättas med effektiva styrmedel högre upp i avfallskedjan, helst redan i producentledet, för att fasa ut det fossila plastinnehållet i avfall.
    Så länge avfallsförbränningsskatten finns kvar behöver flera tillämpningsproblem åtgärdas, bland annat bör dubbelbeskattningen av avfallsrester som deponeras inom en anläggning avskaffas genom att undanta avfallsrester från avfallsförbränningsskatt, anläggningsbegreppet behöver förtydligas samt beskattningen av avfallsvatten tas bort.
    Det är viktigt att Skatteverkets utvärdering av avfallsförbränningsskatten genomför en bred analys av hur skatten fungerar som styrmedel för att uppfylla energi- klimat- och avfallspolitiska mål.
    Koldioxidutsläppen från energiåtervinning av avfall som idag allokeras på fjärrvärmeföretagen bör särredovisas för att visa att man utför en avfallsbehandlingstjänst för samhället. Det är orimligt att fjärrvärmekunderna ska ansvara för mer än sina egna utsläpp.
  5. Inför långsiktiga styrmedel för negativa utsläpp.
    Sverige ska vara koldioxidneutralt år 2045. Ett verktyg för detta är negativa utsläpp, det vill säga infångning och lagring av koldioxid. Fjärr- och kraftvärmen har unika förutsättningar att göra detta på ett mer kostnads- och energieffektivt sätt än många andra branscher då överskottsvärmen kan tas tillvara som fjärrvärme. Ge långsiktiga incitament som kompletterar stödet till demonstrationsprojekt för att utveckla och använda tekniker som ger negativa koldioxidutsläpp, som bio-CCS för att möjliggöra att de förverkligas. En viktig del är att genomföra Klimatpolitiska vägvalsutredningens förslag till styrmedel för att utnyttja CCS som kolsänka i Sverige.
  6. Värna befintlig kraftvärmekapacitet.
    Verka för att bevara befintlig elproduktionskapacitet från kraftvärmen genom att värdera effekt och försörjningstrygghet. Kraftvärmeproduktionen är planerbar och bidrar även till den lokala eleffektbalansen, vilket blev tydligt sommaren 2020 genom de avtal som Svenska kraftnät tecknade om lokal kraftvärmekapacitet för att säkra resurser och förbättra spänningsstabiliteten i systemet, samt hantera driftsituationen i södra Sverige. Det finns dock en stor risk att mycket av befintlig kapacitet försvinner på grund av ogynnsamma styrmedelsvillkor. De kraftslag som idag subventioneras, såsom solkraft, löser inte dessa problem. Kraftvärmen blir i allt högre grad kopplad till en trygg elförsörjning och ersättning för de tjänster kraftvärmen kan tillhandahålla behöver utgå från var på marknaden behoven finns. Utred kraftvärmens roll för att säkerställa de behov som marknaden har av effekt och systemtjänster på alla spänningsnivåer i elnäten, tillsammans med övriga förslag som tagits fram inom ramen för ”Samling för nätkapacitet”. Utred också hur elproducenterna ska få en marknadsmässig ersättning för effekt och systemtjänster.
  7. Säkerställ kraftvärmens roll i krisberedskapen.
    En ort som kan klara sin energiförsörjning åtminstone kortare tid, utan att få el från andra håll, via stamnätet, säkerställer både försörjningstrygghet och säkerhet. Inom ramen för Energimyndighetens utökade uppdrag gällande uppbyggnaden av det civila försvaret, bör ingå att kartlägga förutsättningarna för utökad ö-driftsförmåga i olika delar av landet under krisförhållanden och vilka behov som finns ur ett krisberedskapsperspektiv. Ta fram en plan för att säkerställa ö-driftsförmåga och minska sårbarheten i energisystemet där kraftvärmen kan spela en viktig roll.
  8. Främja användningen av biogas i kraftvärmeproduktionen.
    Alltmer biogas blandas i den gas som används i kraftvärmeproduktion och incitamenten för att öka inblandningen behöver öka om kraftvärmekapaciteten ska kunna bibehållas. Slopa krav på att redovisa utsläppsrätter inom EU ETS för samdistribuerad biogas för värmeproduktion. Naturvårdsverkets utredning om biogas inom EU ETS behöver hanteras skyndsamt så att nya regler kan träda i kraft inför nästa handelsperiod som startar 2021. Möjliggör också tilldelning av elcertifikat till samdistribuerad biogas för kraftvärmeproduktion.
  9. Avveckla riktade investeringsstöd till etablerade tekniker.
    Genomför inte förslaget om slopad nätanslutningsavgift för havsbaserad vindkraft eftersom det innebär konkurrenssnedvridande förutsättningar gentemot andra kraftslag, särskilt kraftvärmen. Stöden till solceller bör fasas ut, eftersom det är en etablerad teknik, och samordnas med övriga stödformer för förnybar elproduktion.
  10. Stimulera småskalig kraftvärme som kan ge mer lokal planerbar elproduktion.
    Energimyndigheten bör främja småskalig kraftvärme med riktade insatser till små kraftvärmeapplikationer för att etablera ny teknik och demonstrationsprojekt, samt för att utveckla mer lokal, planerbar elproduktion.
  11. Övertolka inte EU-direktiven från ren energi-paketet.
    Håll den administrativa bördan på en rimlig nivå och fokusera på krav som ger stor miljö- eller klimateffekt. Exempelvis behöver de nya administrativa kraven på hållbarhetskriterier för fasta svenska biobränslen minimeras. Inför inte regler för ursprungsgarantier för värme då detta inte skapar något mervärde för någon.
  12. Fastighetsbeskatta inte fjärrvärmeproduktionen.
    Genomför inte förslaget om fastighetstaxering och -beskattning av värmeproduktion i SOU 2016:31. En fastighetsskatt på värmeproduktion blir fiskal och skulle ytterligare undergräva kraftvärmens och fjärrvärmens konkurrenskraft. Att dela upp kraftvärmeverk i teoretiska separata byggnader för el- respektive värmeproduktion är inte praktiskt möjligt eftersom det är en integrerad produktionsprocess och inte leder till en rättvis beskattning.

Varför behövs åtgärderna?

Kraft- och fjärrvärmen ger många parallella samhällsnyttor och Sverige har en närmast unik position i ett europeiskt perspektiv med en så pass stor andel fjärrvärme i energisystemet. Detta är något som många länder i Europa nu strävar efter för att kunna uppfylla klimatmålen. Drygt 50 procent av Sveriges uppvärmningsbehov tillgodoses genom fjärrvärme och runt 10 procent av den totala elproduktionen tillförs från kraftvärme. När nu kraft- och fjärrvärmens olika nyttor och funktioner utmanas genom en rad parallella styrmedels- och skatteförändringar är det allvarligt och kan få stora konsekvenser för energitillförsel och samhälle. Låt oss istället ta tillvara det Sverige var tidiga och förutseende med att bygga upp och som ger oss en framskjuten position i klimat- miljö- och avfallsfrågorna.

Roll i det cirkulära samhället

Kraft- och fjärrvärmen är en avgörande pusselbit i den cirkulära ekonomin genom möjligheten att tillvarata resurser som annars går till spillo eller måste deponeras; som rester från skogen, avfall och spillvärme från samhälle och industri. Ur dessa rester, som inte går att återanvända eller materialåtervinna, utvinns energiinnehållet som värmer våra bostäder och lokaler samt ger el till samhället. Samtidigt renas samhället och miljön från oönskade ämnen som finns i materialet, genom att de antingen destrueras vid höga temperaturer i förbränningsprocessen, eller tas om hand i de restprodukter som bildas där avancerade reningsprocesser oskadliggör eller plockar bort gifter och oönskade ämnen från kretsloppet. De kan istället på ett kontrollerat sätt tas om hand vidare i avfallshanteringssystemet. Fjärrvärmen fungerar på så sätt som samhällets njure.

Utan fjärrvärmen och möjligheten att energiåtervinna hade deponiförbudet varit svårt att genomföra och vårt avfall kunde fortfarande ha legat på tipp och läckt metangaser till luften och giftiga ämnen till mark och vatten, som i många andra länder. Istället är energiåtervinning av avfall idag en viktig del i det kretslopp som svenskt avfall är en del av, enligt avfallstrappan (EU:s avfallshierarki).

Plasten i avfallet är dock ett stort problem och det som ger upphov till den absolut största delen av klimatutsläpp från fjärrvärmen då fossila bränslen snart är helt utfasade. Plastinnehållet i avfallet som kommer till energiåtervinningsanläggningar är dock inget som fjärrvärmeföretagen har rådighet över, eller ens vill ha. Mängden plast bör istället minska kraftigt i tidigare led genom till exempel minskad produktion och användning av fossil plast och genom ökad materialåtervinning. Plasten som till sist hamnar i energiåtervinningsanläggningar utgörs av flera delar: plast som konsumenter lägger i soppåsen, plast från verksamheter av olika slag som inte går till materialåtervinning, plast som går till materialåtervinning men som inte kan materialåtervinnas idag utan blir rejekt och skickas vidare till energiåtervinning samt plast som innehåller skadliga ämnen eller smittoämnen och därmed betraktas som farligt avfall som behöver destrueras i energiåtervinningsanläggningar.

Roll i energisystemet och för effektbalansen

Kraft- och fjärrvärmen bidrar i hög grad till effektbalansen på flera sätt – de avlastar elsystemet genom att tillföra värme som inte produceras med el. När fjärrvärme och el produceras samtidigt i kraftvärmeanläggningar tillförs lokal, stabil elproduktion från kraftvärmeverk när efterfrågan i elsystemet är som störst (mer än 40 procent av fjärrvärmen kommer idag från kraftvärmeproduktion). Den lokala elproduktionen tillför el där den behövs som mest, i våra tätorter, och minskar behovet av el som överförs via stamnätet.

Sverige har idag ett elsystem i världsklass med en mycket hög leveranssäkerhet. Genom sammankopplingen med omvärlden kan vi också exportera vår klimatsmarta el under stora delar av året. Men under vissa timmar, dygn och till och med veckor under året, är situationen mer ansträngd, dels för att elnäten har kapacitetsbegränsningar, dels för att allt större delar av elproduktionen är beroende av vädret. Samtidigt ökar elanvändningen stadigt i framför allt våra städer. Redan idag ser vi att industrin inte kan etablera nya verksamheter i de städer där det finns problem med elnätkapacitet. Om inget görs riskerar situationen att förvärras. Då finns det risk för att elkunder, till exempel industrier, redan inom ett par år kan bli föremål för elransonering, det vill säga att stundtals kopplas bort från sin elförsörjning kalla vinterdagar för att elen inte räcker till alla. Vi ser också att elanvändningen och effekt­behovet kommer att öka, när olika sektorer vill ersätta fossila bränslen med fossilfri el.

Kraftvärmen ger lokalt producerad el, den produceras där och när den behövs mest – i tätbebyggda områden under de kalla delarna av året och utan att vara beroende av vädret. Fjärrvärmesystemen har en mycket god förmåga att lagra energi, i både nät, byggnader, ackumulatorer och andra lager. Detta gör att produktionsfördelningen mellan el och värme kan planeras och anpassas efter behov. Kraftvärmen kan alltså tillhandahålla systemtjänster till elsystemet men har idag inte möjlighet att få ersättning för den nytta den bidrar med. I den situation som råder, med både problem med elnätskapacitet och effektbrist, bör denna förmåga tas tillvara och det värde den tillför premieras.

Roll i det lokala energisamhället

Hoten från vår omvärld ökar. Det gör också vår sårbarhet genom att elberoendet ökar och digitaliseringen möjliggör nya typer av attacker som kan slå ut viktiga samhällsfunktioner, som el- och värmetillförsel. Det är då önskvärt att värna de möjligheter som finns till förbättrad krisberedskap. Där har den lokala elproduktionen en potentiellt viktig roll att spela.

Kraftvärmeverk har möjlighet att anpassas till ö-drift. De kan då producera el och värme som oberoende enhet, något som kan säkra att städerna har el för viktiga samhällsfunktioner även i krislägen och vid incidenter som påverkar annan elproduktion/tillförsel.

Det finns mer än 500 fjärrvärmenät i Sverige – de flesta av dem är små utan kraftvärmeproduktion. Kraftvärmen i Sverige utgörs i dag huvudsakligen av storskaliga anläggningar. Under senare år har teknikutvecklingen gett mer kostnadseffektiva småskaliga kraftvärmetillämpningar genom att så kallad ORC-teknik introducerats på den svenska marknaden. Sådan teknik möjliggör att även mindre fjärrvärmesystem kan ställa om till kraftvärme och producera även el. Fördelarna med detta är att produktionen avlastar elnäten lokalt. Den kan också möjliggöra ö-drift för anläggningen, i en krissituation då den egenproducerade elen kan användas för fjärrvärmeproduktionen och säkra värmeleveranserna. Potentialen för att säkra ett stort antal fjärrvärmenät, och därmed värmeleveranserna till kunder via ö-drift, är stor över hela landet och intressant ur ett krisberedskapsperspektiv.

Fjärrvärmen i politiken

Regeringen framhåller i den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2017/18:238) att genom ett effektivt utnyttjande av bland annat bioenergi i kraftvärmen kan effektuttaget öka. Och att ”en konkurrenskraftig fjärrvärmesektor och effektiv elanvändning i uppvärmningen är förutsättningar för att klara den framtida el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar”. Vidare uttalas att “det är angeläget att möjligheten till högeffektiv elproduktion utnyttjas i bränslebaserad fjärrvärmeproduktion.”

Kraft- och fjärrvärmen påverkas av ett stort antal skatter och styrmedel och det saknas idag ett helhetsgrepp kring dem. Kraftvärmen är beroende av fjärrvärmeunderlaget för att kunna producera el och påverkas av styrmedel och skatter som gäller både fjärrvärme och el. En snedvriden konkurrens på värmemarknaden till fjärrvärmens nackdel drabbar därför även kraftvärmen och äventyrar den lokala elproduktionen. Som utvecklingen har varit under senare år, med höjda och nya skatter, blir bördan av politiska styrmedel och statliga regelverk allt större och konkurrenskraften för kraft- och fjärrvärmen utmanas stort. Det blir också mycket otydligt vilka långsiktiga spelregler som ska gälla för kraft- och fjärrvärmen, vilken plats politiken ser att de har och ska ha framåt i det svenska energisystemet och samhället. Detta ger en osäkerhet i hur branschen ska agera och är ett hinder för utvecklingen. Investeringar i kraft- och fjärrvärme är kapitalintensiva och kräver långsiktighet och förutsägbarhet.

Styrmedel, skatter och stöd med annat huvudsyfte än energiomställning bör inte styra hur energisystemet utformas. En avgörande fråga för kraft- och fjärrvärmen är utformningen av energikraven i byggreglerna. Syftet är att styra byggnadens utformning och systemgränsen behöver då avspegla den faktiska energianvändningen inklusive den som produceras inom byggnadens tomtgräns, inte den köpta energin, vilken ger en felaktig bild av energibehovet i byggnaden. Byggnaden ska stå i många år, mycket längre än energilösningen i byggnaden, och bör utformas långsiktigt energieffektivt och hållbart med ett bra klimatskal. De nya viktningsfaktorerna i byggreglerna är ett steg i rätt riktning men de behöver också kompletteras med krav på använd energi.

Tvärtemot den uttalade politiska inriktningen har det fattats en rad beslut som ensidigt försämrar förutsättningarna för fjärr- och kraftvärmen med bland annat dramatiskt höjd kraftvärmebeskattning från den 1 augusti 2019 och en avfallsförbrännings­skatt från den 1 april 2020. Kraftvärmebeskattningen påskyndar nedstängningen av fossileldad kraftvärme i både Stockholm och Malmö. Det kan i det korta perspektivet synas bra, men fick snabbt svåra konsekvenser för effekttillgången i berörda städer på grund av det snabba och oväntade införandet av kraftvärmeskatterna för dessa anläggningar, som redan ingår i utsläppshandelssystemet. En akut lösning med särskilda avtal mellan olika aktörer i Stockholm och Malmö blev nödvändig för att rädda situationen på kortare sikt. 

För samtliga fossileldade kraftvärmeverk (vilket är ett fåtal) finns sedan länge planer på plats för en kontrollerad utfasning av den fossila produktionen inklusive ersättning med fossilfria alternativ. De kraftigt höjda kraftvärmeskatterna, tillsammans med diskriminerande regelverk som Boverkets byggregler, avfallsförbränningsskatten och införandet av en biooljeskatt, innebär även lönsamhetsproblem för andra anläggningar. Kraftvärmeanläggningar förväntas framåt till stor del att ersättas av anläggningar för enbart fjärrvärmeproduktion och kan alltså inte längre bidra i lika hög grad till effektbalansen i elsystemet. Resultatet blir lokal kapacitetsbrist i elnäten och en förvärrad effektbalans, särskilt vintertid. Situationen har snabbt blivit allvarlig och kan få stora konsekvenser för vårt samhälle, för energisystemet och för Sveriges, och enskilda regioners, konkurrenskraft.

Kraftvärmeanläggningar ingår dessutom i det europeiska systemet för utsläppshandel, EU-ETS, vilket innebär att de drabbas av dubbla pålagor. Följderna av detta är dels en försämrad leveranssäkerhet i Sverige nationellt och speciellt lokalt, dels innebär den dubbla beskattningen ett parallellt styrsystem som bidrar till att undergräva prissignalen av EU-ETS. Det i sin tur  innebär att kostnaden för att uppnå de europeiska miljömålen ökar i och med ökad ineffektivitet.

Sveriges politiker i riksdag och regering behöver visa att de menar allvar med att kraft- och fjärrvärme är viktiga delar i det svenska energisystemet i enlighet med uttalandena i den energipolitiska inriktningspropositionen. Vi uppmanar till att ta ett helhetsgrepp, där både behovet av lokal elproduktion och fjärrvärme som avlastning av elsystemet inkluderas. Våra förslag är ett avstamp för ett sådant helhetsgrepp.

Varför behövs åtgärderna?

Kraft- och fjärrvärmen ger många parallella samhällsnyttor och Sverige har en närmast unik position i ett europeiskt perspektiv med en så pass stor andel fjärrvärme i energisystemet. Detta är något som många länder i Europa nu strävar efter för att kunna uppfylla klimatmålen. Drygt 50 procent av Sveriges uppvärmningsbehov tillgodoses genom fjärrvärme och runt 10 procent av den totala elproduktionen tillförs från kraftvärme. När nu kraft- och fjärrvärmens olika nyttor och funktioner utmanas genom en rad parallella styrmedels- och skatteförändringar är det allvarligt och kan få stora konsekvenser för energitillförsel och samhälle. Låt oss istället ta tillvara det Sverige var tidiga och förutseende med att bygga upp och som ger oss en framskjuten position i klimat- miljö- och avfallsfrågorna.

Roll i det cirkulära samhället

Kraft- och fjärrvärmen är en avgörande pusselbit i den cirkulära ekonomin genom möjligheten att tillvarata resurser som annars går till spillo eller måste deponeras, som rester från skogen, avfall och spillvärme från samhälle och industri. Ur dessa rester, som inte går att återanvända eller materialåtervinna, utvinns energiinnehållet och värmer våra bostäder och lokaler samt ger el till samhället. Samtidigt renas samhället och miljön från oönskade ämnen som finns i materialet, genom att de antingen destrueras vid höga temperaturer i förbränningsprocessen, eller tas om hand i de restprodukter som bildas där avancerade reningsprocesser oskadliggör eller plockar bort gifter och oönskade ämnen från kretsloppet. De kan istället på ett kontrollerat sätt tas om hand vidare i avfallshanteringssystemet. Fjärrvärmen fungerar på så sätt som samhällets njure.

Utan fjärrvärmen och möjligheten att energiåtervinna hade deponiförbudet varit svårt att genomföra och vårt avfall kunde fortfarande ha legat på tipp och läckt metangaser till luften och giftiga ämnen till mark och vatten, som i många andra länder. Istället är energiåtervinning av avfall idag en viktig del i det kretslopp som svenskt avfall följer, enligt avfallstrappan (EU:s avfallshierarki).

Roll i energisystemet och för effektbalansen

Kraft- och fjärrvärmen bidrar i hög grad till effektbalansen på flera sätt – de avlastar elsystemet genom att tillföra värme som inte produceras med el. När fjärrvärme och el produceras samtidigt i kraftvärmeanläggningar tillförs lokal, stabil elproduktion från kraftvärmeverk när efterfrågan i elsystemet är som störst (mer än 40 procent av fjärrvärmen kommer idag från kraftvärmeproduktion). Den lokala elproduktionen tillför el där den behövs som mest, i våra tätorter, och minskar behovet av el som överförs via stamnätet.

Sverige har idag ett elsystem i världsklass med en mycket hög leveranssäkerhet. Genom sammankopplingen med omvärlden kan vi också exportera vår klimatsmarta el under stora delar av året. Men under vissa timmar, dygn, och till och med veckor under året är situationen mer ansträngd, dels för att elnäten har kapacitetsbegränsningar, dels för att allt större delar av elproduktionen är beroende av vädret. Samtidigt ökar elanvändningen stadigt i framför allt våra städer. Redan idag ser vi att industrin inte kan etablera nya verksamheter i de städer där det finns problem med elnätkapacitet. Om inget görs riskerar situationen att förvärras. Då riskerar elkunder, till exempel industrier, redan inom ett par år att bli föremål för elransonering, det vill säga att stundtals kopplas bort från sin elförsörjning kalla vinterdagar för att elen inte räcker till alla. Vi ser också att elanvändningen och effekt­behovet kommer att öka, när olika sektorer vill ersätta fossila bränslen med fossilfri el.

Kraftvärmen ger lokalt producerad el, den produceras där och när den behövs mest – i tätbebyggda områden under de kalla delarna av året och utan att vara beroende av vädret. Fjärrvärmesystemen har en stor förmåga att lagra energi, i både nät, byggnader, ackumulatorer och andra lager. Detta gör att produktionsfördelningen mellan el och värme kan planeras och anpassas efter behov. Kraftvärmen kan alltså tillhandahålla systemtjänster till elsystemet men har idag inte möjlighet att få ersättning för den nytta den bidrar med. I den situation som råder med både problem med elnätskapacitet och effektbrist bör denna förmåga tas tillvara och det värde den tillför premieras.

Roll i det lokala energisamhället

Hoten från vår omvärld ökar. Det gör också vår sårbarhet genom att elberoendet ökar och digitaliseringen möjliggör nya typer av attacker som kan slå ut viktiga samhällsfunktioner, som el- och värmetillförsel. Det är då önskvärt att värna de möjligheter som finns till förbättrad krisberedskap. Där har den lokala elproduktionen en potentiellt viktig roll att spela.

Kraftvärmeverk har möjlighet att anpassas till ö-drift. De kan då producera el och värme som oberoende enhet, något som kan säkra att städerna har el för viktiga samhällsfunktioner även i krislägen och vid incidenter som påverkar annan elproduktion/tillförsel.

Det finns mer än 500 fjärrvärmenät i Sverige – de flesta av dem är små utan kraftvärmeproduktion. Kraftvärmen i Sverige utgörs i dag huvudsakligen av storskaliga anläggningar. Under senare år har teknikutvecklingen gett mer kostnadseffektiva småskaliga kraftvärmetillämpningar genom att så kallad ORC-teknik introducerats på den svenska marknaden. Sådan teknik möjliggör att även mindre fjärrvärmesystem kan ställa om till kraftvärme och producera även el. Fördelarna med detta är att produktionen avlastar elnäten lokalt, den kan också möjliggöra ö-drift för anläggningen i en krissituation då den egenproducerade elen kan användas för fjärrvärmeproduktionen och säkra värmeleveranserna. Potentialen för att säkra ett stort antal fjärrvärmenät, och därmed värmeleveranserna till kunder via ö-drift, är stor över hela landet och intressant ur ett krisberedskapsperspektiv.

Fjärrvärmen i politiken

Regeringen framhåller i den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2017/18:238) att genom ett effektivt utnyttjande av bland annat bioenergi i kraftvärmen kan effektuttaget öka. Och att ”en konkurrenskraftig fjärrvärmesektor och effektiv elanvändning i uppvärmningen är förutsättningar för att klara den framtida el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar”. Vidare uttalas att “det är angeläget att möjligheten till högeffektiv elproduktion utnyttjas i bränslebaserad fjärrvärmeproduktion.”

Kraft- och fjärrvärmen påverkas av ett stort antal skatter och styrmedel och det saknas idag ett helhetsgrepp kring dem. Kraftvärmen är beroende av fjärrvärmeunderlaget för att kunna producera el och påverkas av styrmedel och skatter som gäller både fjärrvärme och el. En snedvriden konkurrens på värmemarknaden till fjärrvärmens nackdel drabbar därför även kraftvärmen och äventyrar den lokala elproduktionen. Som utvecklingen har varit under senare tid, med ökade och nya skatter, blir bördan av politiska styrmedel och statliga regelverk allt större och konkurrenskraften för kraft- och fjärrvärmen utmanas stort. Det blir också mycket otydligt vilka långsiktiga spelregler som ska gälla för kraft- och fjärrvärmen, vilken plats politiken ser att de har och ska ha framåt i det svenska energisystemet och samhället. Detta ger en osäkerhet i hur branschen ska agera framöver och är ett hinder för utvecklingen. Investeringar i kraft- och fjärrvärme är kapitalintensiva och kräver långsiktighet och förutsägbarhet.

Styrmedel, skatter och stöd med annat huvudsyfte än energiomställning bör inte styra hur energisystemet utformas. En avgörande fråga för kraft- och fjärrvärmen är utformningen av energikraven i byggreglerna. Syftet är att styra byggnadens utformning och systemgränsen behöver då avspegla den faktiska energianvändningen, inte den köpta energin, vilken ger en felaktig bild av energibehovet i byggnaden. Byggnaden ska stå i många år, mycket längre än energilösningen i byggnaden, och bör utformas långsiktigt energieffektivt och hållbart med ett bra klimatskal. Det är problematiskt och riskfyllt att effektiva energisystemlösningar som fjärrvärme, som utgör halva värmemarknaden i Sverige och dessutom ger andra parallella samhällsnyttor, missgynnas i nuvarande utformning av energikraven.

Tvärtemot den uttalade politiska inriktningen har det tagits en rad beslut som ensidigt försämrar förutsättningarna för fjärr- och kraftvärmen med bland annat dramatiskt höjd kraftvärmebeskattning från den 1 augusti 2019 och förslag om att införa en avfallsförbrännings­skatt. Kraftvärmebeskattningen påskyndar nedstängningen av fossileldad kraftvärme i både Stockholm och Malmö. Det kan i det korta perspektivet synas bra, men det får svåra konsekvenser för effekttillgången i berörda städer på grund av det snabba och oväntade införandet av kraftvärmeskatterna för dessa anläggningar som redan ingår i utsläppshandelssystemet. 

För samtliga fossileldade kraftvärmeverk (vilket är ett fåtal) finns sedan länge planer på plats för en kontrollerad utfasning av den fossila produktionen inklusive ersättning med fossilfria alternativ. De kraftigt höjda kraftvärmeskatterna, tillsammans med diskriminerande regelverk som Boverkets byggregler, innebär även lönsamhetsproblem för andra anläggningar. Kraftvärmeanläggningar kommer då till stor del att ersättas av anläggningar för enbart fjärrvärmeproduktion och kan alltså inte längre bidra i lika hög grad till effektbalansen i elsystemet. Resultatet blir lokal kapacitetsbrist i elnäten och en förvärrad effektbalans, särskilt vintertid. Situationen har snabbt blivit allvarlig och kan få stora konsekvenser för vårt samhälle, för energisystemet och för Sveriges konkurrenskraft.

Kraftvärmeanläggningar ingår dessutom i det europeiska systemet för utsläppshandel, EU-ETS, vilket innebär att dessa drabbas av dubbla pålagor. Följderna av detta är dels en försämrad leveranssäkerhet i Sverige nationellt och speciellt lokalt. Dels innebär den dubbla beskattningen ett parallellt styrsystem som bidrar till att undergräva prissignalen av EU-ETS, vilket innebär att kostnaden för att uppnå de europeiska miljömålen ökar i och med ökad ineffektivitet.

Sveriges politiker i riksdag och regering behöver visa att de menar allvar med att kraft- och fjärrvärme är viktiga delar i det svenska energisystemet i enlighet med uttalandena i den energipolitiska inriktningspropositionen. Vi uppmanar till att ta ett helhetsgrepp, där både behovet av lokal elproduktion och fjärrvärme som avlastning av elsystemet inkluderas. Våra förslag är ett avstamp för ett sådant helhetsgrepp.

 

Kontakta mig om du vill veta mer

Lina Enskog Broman

Lina Enskog Broman

Ansvarig kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla
Enhet: Energisystem
Telefon: 08-677 27 16
E-post: lina.enskog.broman@energiforetagen.se