Elcertifikatsystemet

Publicerat av: Kalle Lindholm ·

Elcertifikatsystemet är ett stödsystem för att öka produktionen och användningen av förnybar el. Producenter av förnybar el får ett elcertifikat av staten för varje MWh som producerats. Samtidigt har elhandelsföretagen haft en skyldighet att införskaffa en viss mängd elcertifikat i förhållande till sin försäljning och användning av el, så kallad kvotplikt. Här är en historisk beskrivning av systemet som efter år 2021 inte utfärdar elcertifikat till nya anläggningar.

År 2003 infördes ett elcertifikatsystem, ett nytt stödsystem för att öka användningen av förnybar el. Systemet ersatte tidigare stödsystem för förnybar elproduktion. Målet med elcertifikatsystemet var då att öka den årliga elproduktionen från förnybara energikällor med 17 TWh till år 2016 jämfört med 2002 års nivå.

Så fungerar det

Grundprincipen för systemet är att producenter av förnybar el får ett elcertifikat av staten för varje MWh som producerats. Samtidigt har elhandelsföretagen en skyldighet att införskaffa en viss mängd elcertifikat i förhållande till sin försäljning och användning av el, så kallad kvotplikt. Genom försäljningen av elcertifikat får producenterna en extra intäkt utöver intäkterna från elförsäljningen. Därigenom ökar de förnybara energi-källornas möjlighet att konkurrera med icke förnybara. De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, biobränslen, solenergi, geotermisk energi, våg-energi samt torv i kraftvärmeverk.

Förlängning och nytt mål

Den 10 mars 2010 presenterade regeringen en proposition om ett vidareutvecklat elcertifikatsystem. Elcertifikatsystemet förlängdes till utgången av år 2035. Det nya målet för produktionen av förnybar el innebar en ökning med 25 TWh till år 2020 jämfört med 2002 års nivå. Kvotplikten ska beräknas enligt nya kvoter från och med år 2013. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2010. Fram till år 2012 bedöms systemet ha frambringat cirka 13,3 TWh förnybar el i Sverige.

Elcertifikatsmarknad med Norge

Den 7 september 2009 träffade dåvarande energiminister Maud Olofsson sin norske kollega Terje Riis-Johansen och kom överens om att etablera en gemensam elcertifikatsmarknad den 1 januari 2012. Marknaden skulle vara teknikneutral. Norge skulle sikta på att anta ett lika ambitiöst åtagande som Sverige. Överföringsförbindelser som redan överenskommits mellan de nordiska TSO:erna ska genomföras så snart som möjligt.

Ambitionsnivån i det gemensamma systemet var att 26,4 TWh ny förnybar elproduktion skulle byggas ut mellan 1 januari 2012 och år 2020.

Den 1 januari 2012 började det norsk-svenska elcertifikatsystemet att gälla. Detta är det första exemplet i EU på användning av de så kallade samarbetsmekanismerna i enlighet med EU:s direktiv om förnybar energi.

Den 11 mars 2015 presenterade den svenska energiministern Ibrahim Baylan och den norske energiministern Tord Lien en ny överenskommelse mellan Sverige och Norge. Det gemensamma målet höjs med 2 TWh till 28,4 TWh och ökningen finansieras av svenska konsumenter. Samtidigt har den svenska regeringen lovat att ta bort den elskattebefrielse som finns för viss vindkraft i Sverige.

År 2015 var kvotplikten i Sverige 0,143 eller 14,3 procent. År 2015 var den genomsnittliga elcertifikatskostnaden för elkonsumenterna 2,8 öre/kWh, exklusive moms och transaktionskostnader. Det gemensamma norsk-svenska systemet har sedan år 2012 gett 10,3 TWh ny förnybar el.

Undantag

Frikraft är avtal mellan fastighetsägare och elproducent där den förra upplåter fallrätt i utbyte mot elkraft från elproducenten. Frikraft, samt el som används som hjälpkraft vid elproduktion, är undantagen kvotplikt. Även förlustel som krävs för att upprätthålla elnätets funktion är undantagen kvotplikt.

Elintensiva företag är undantagna kvotplikt för el som används i tillverkningsprocesser, medan övrig elanvändning i företaget är kvotpliktig.

Elintensiv industri definieras från den 1 januari 2009 som ett företag där det bedrivs och under de senaste tre åren har bedrivits industriell tillverkning i en process i vilken det använts i genomsnitt minst 190 MWh el för varje miljon kronor av förädlingsvärdet av den elintensiva industrins produktion, eller bedrivs ny verksamhet med industriell tillverkning i en process i vilken det använts i genomsnitt minst 190 MWh el för varje miljon kronor av förädlingsvärdet av den elintensiva industrins produktion, eller bedrivs verksamhet för vilken avdrag får göras för skatt på elektrisk kraft enligt 11 kap 9 § 2, 3 eller 5 enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

Stoppdatum för anläggningar drifttagna efter 31 december 2021

Under hösten 2020 beslutade den svenska riksdagen att införa en stoppregel samt att avsluta elcertifikatsystemet vid utgången av 2035. Beslutet innebär att anläggningar som är tagna i drift efter 2021 inte kommer att godkännas för tilldelning av elcertifikat. Anläggningar som är tagna i drift innan 2021 års slut men som godkänts under samma år får en tilldelningsperiod på mindre än 15 år.

Från 1 januari 2022 finns en anmälningsplikt för produktionsökningar som genomförs i anläggningar som tilldelas elcertifikat. Om innehavaren av en anläggning som tilldelas elcertifikat gör en investering eller vidtar någon annan åtgärd för att öka produktionen av el i anläggningen ska detta anmälas till Energimyndigheten. Anmälan ska göras innan produktionsökningen tas i drift. Anläggningens innehavare ska betala en sanktionsavgift för elcertifikat som felaktigt har tilldelats för en produktionsökning som genomförs efter 31 december 2021 och som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten.

Läs mer om elcertifikatsystemet hos Energimyndigheten.

 

Kontakta mig om du vill veta mer

Marie Lindh

Marie Lindh

Ansvarig slutkundsmarknad el
Enhet: Energisystem
Telefon: 08 - 677 25 08
E-post: marie.lindh@energiforetagen.se