Ekonomisk expert om tolkning av Ei-rapport: ”Slutsatserna är i många stycken inte rimliga”
Publicerat av: Daniel Löfstedt ·
Energimarknadsinspektionen har tagit fram en rapport om elnätsföretagens ekonomi. Energiföretagen har låtit Mikael Runsten, ekonomie doktor och expert på elnätsekonomi, gå igenom delar av rapporten. Han har fått i uppgift att analysera och kommentera Ei:s diskussion kring elnätsföretagens finansiella styrka, utdelningspolitik och förekomsten av koncernbidrag. Han skriver i sin rapport: “Det korta svaret är att Ei:s slutsatser i många stycken inte är rimliga”.
Energimarknadsinspektionen fick i januari 2026 i uppdrag av regeringen att utreda och redovisa effekter av regleringen av elnätsavgifter. I juni presenterades resultatet och det kommenterades av Daniel Waluszewski, enhetschef på Ei, i en nyhet på myndighetens webb: "Att elnätsföretagen har så pass hög avkastning, högre än företag inom elhandel och elproduktion, bekräftar den bild vi har och visar att den översyn av intäktsramsregleringen som Ei genomför är välbehövlig."
Slutsatser är i flera fall inte rimliga
Eftersom rapporten verkar ha stor betydelse för hur Ei bedömer elnätsföretagens ekonomi och därmed spelar roll för intäktsregleringens utformande har Energiföretagen låtit en expert inom området analysera Ei-rapportens resultat.
- Analysen visar att Ei i flera fall drar slutsatser som inte är rimliga och som på sakliga ekonomiska grunder kan ifrågasättas. Vi från Energiföretagen menar att det är mycket oroväckande att tveksamma tolkningar som leder till sådana slutsatser får betydelse för hur den nya regleringen ska utformas Detta särskilt när det riskerar få en stor påverkan på samhällskritiska investeringar i Sveriges elnät till följd av elektrifiering och omställning, säger Tomas Malmström, ansvarig för elnätsfrågor på Energiföretagen.
Mikael Runstens 6 huvudinvändningar mot Ei:s slutsatser
1. När Ei observerar en hög avkastning visar Mikael Runstens analys att det snarare är en indikation på att det svenska elnätet är gammalt än på att de har en orimligt hög avkastning.
2. Ei konstaterar att det ackumulerade rörelseresultatet ligger omkring 11–12 miljarder kronor över beräknad (och tillåten) avkastning på kapitalbasen och konstaterar att detta indikerar att intäktsramsregleringen under perioden har varit generös. Mikael Runsten konstaterar att ett mer ekonomiskt korrekt mått på det ackumulerade rörelseresultatet i själva verket ligger 10 miljarder kronor under den beräknande - och tillåtna - avkastningen.
3. Ei konstaterar att elnätsföretagens genomsnittliga avkastning på sysselsatt kapital överstiger den avkastningsnivå som ligger till grund för fastställandet av intäktsramarna och drar slutsatsen att det indikerar att de svenska elnätsföretagen har haft en faktisk avkastning som överstiger den nivå som regleringen utgår ifrån. Runsten konstaterar att det snarast vore konstigt om man inte fick just ett sådant resultat givet det svenska elnätets ålder. Att avkastningen på redovisat sysselsatt kapital överstiger den kalkylränta som regleringen utgår från är på inget sätt i sig själv en indikation på hög lönsamhet.
4. När Ei konstaterar att elnätsföretagens vinstmarginal har varit högre än för de svenska företag som ägnar sig åt elhandel har de rätt, samtidigt säger det väldigt lite om deras relativa lönsamhet. Vinstmarginal utan kontroll för vilka kapitaltillgångar som krävs fångar helt enkelt inte lönsamhetsskillnader.
5. Eftersom en stor del av de svenska elnätsföretagen är dotterbolag i större koncerner avråder Mikael Runsten från att dra starka slutsatser kring avkastning på eget kapital, genomsnittliga räntekostnader, soliditet, skuldsättningsgrad, koncernbidrag, nyemissioner och utdelning för kollektivet av elnätsföretag. Dessa frågor är framförallt meningsfulla för ett fåtal finansiellt fristående elnätsföretag.
6. Elnätsregleringen har inte fokus på hur de enskilda elnätsföretagen finansierar sin verksamhet. Regleringen tar istället utgångpunkt i hur ett fåtal börsnoterade finansiellt fristående europeiska elnätsföretag är finansierade. Reglerad WACC är tänkt att spegla en skälig ersättning för hur elnätstillgångar för finansiellt fristående företag borde vara finansierade. Regleringen försöker, med andra ord, inte bestämma vilken finansiering det enskilda elnätsbolaget borde välja. Det betyder också att kundkollektivet inte betalar för den ränta det enskilda elnätsföretaget de facto betalar. Givet gällande reglering betalar kunderna för den belåning och den räntekostnad som Ei funnit att ett effektivt elnätsföretag borde ha.
Kontakta mig om du vill veta mer
Tomas Malmström
Ansvarig elnät, regelverk och marknadsroller
Enhet: Energi & Politik
Telefon:
08-677 25 02
E-post: tomas.malmstrom@energiforetagen.se