Konstruktiv dialog om vägen framåt

Pernilla Winnhed, vd Energiföretagen, berättade om huvudinnehållet i remissvaret på Energikommissionens betänkande:

”I och med de förändringar av energisystemet som nu pågår så blir effektfrågan allt viktigare. Därför ser vi positivt på de föreslagna skattesänkningarna för kärnkraften och vattenkraften, men även på dagens proposition kring kärnavfallsfonden. Det är också positivt att betänkandet betonar fjärrvärmens- och kraftvärmens roll för att säkra effekten.”

Energiföretagen saknar dock en analys av vilka konsekvenser de olika förslagen får, och har därför låtit NEPP göra en analys av bland annat energieffektiviseringsmålet, men också effektfrågan och energiskatten på el. Analysen visar att BNP-utvecklingen blir avgörande för att nå energieffektiviseringsmålet och att en lägre tillväxt än prognostiserat riskerar att skapa incitament för en minskad energianvändning på upp till 70 TWh. Det riskerar i sin tur att motverka etablering av nya energiintensiva verksamheter som till exempel datahallar. Detta samtidigt som elproduktionen stimuleras genom ett utbyggt elcertifikatsystem.

”Nu både gasar och bromsar vi, men vi måste också ha en elektrifieringsstrategi för hur vi tillvaratar vår rena el i Sverige, till exempel i transportsektorn och i industriprocesser.”

Energiföretagens analys undersöker också effektsituationen i ett system med eller utan kärnkraft, två kalla februariveckor år 2030, vilken visar att det kan bli problem att garantera effekten i en sådan situation.

”Energiöverenskommelsen säkerställer nu att vi får en mjuk övergång till ett mer förnybart system, men på längre sikt ser vi att vi behöver ett mål för leveranssäkerhet.”

Den inbjudna branschpanelen bestod av Karin Jönsson från Eon, Per Everhill - Tekniska verken, Göran Hult – Fortum och Markus Wråke från Energiforsk. Anja Alemdar modererade och ställde frågan om de gav energiöverenskommelsen tummen upp, eller ner?

Det blev tummen upp från samtliga och önskan om en ”långsiktig partiöverskridande energiöverenskommelse” har varit ett mantra i energibranschen en lång tid. Det verkade också finnas en stor förståelse för att överenskommelsen är en kompromiss och Karin Jönsson betonade särskilt acceptansen för helheten:

”Från vår sida är också den förnybara delen viktig och en del av en långsiktig plan, inte bara en åtgärd för att lösa ut kärnkraft- och vattenkraftfrågan. Men vi hade gärna sett mer långtgående förändringar i elcertifikatsystemet, bland annat ett auktionsförfarande.”

Per Everhill tackade särskilt för sänkningen av vattenkraftens fastighetsskatt eftersom den stått för en oproportionerligt stor del av vattenkraftens kostnader: ”Vi har haft månader då vi betalt mer i skatt än vi fått betalt för elen vi producerat”.

På frågan om panelens syn på åtgärder för elektrifiering lyfte Göran Hult upp branschkollegan Vattenfalls projekt med SSAB, där man ersätter kol i sina processer med vätgas. Något som ökar elanvändningen och minskar det fossila användningen.

Markus Wråke betonade att energieffektiviseringsmålet förhoppningsvis bidrar till en diskussion om hur vi använder energi – vilket i sin tur kan bidra till en medvetenhet om användning kontra tillförsel och en hantering av effektfrågan. Markus lyfte också att det är viktigt att energibranschen satsar mer på FoU och ny kunskap; utan nya insikter riskerar man att bli frånsprungen av andra aktörer.

En annan viktig fråga som diskuterades - utan att den haft så stor plats vare sig i överenskommelsen eller betänkandet - var elnätsföretagens villkor. Som exempel nämnde Per Everhill den regleringsmodell man har i Norge, som premierar satsningar på forskning och utveckling, och att elnätsregleringen i sig kanske ska utmana företagen att tänka nytt. Karin Jönsson lyfte fram att Eon investerat stort i sina elnät under 15 år, men att de största utmaningarna ligger framför oss, för att kunna hantera en större flexibilitet i alla led, från producent till användare. Med tillägget från Göran Hult att detta kommer att kosta pengar, för företagen men också kunderna.

Ska vi då vara oroliga, utifrån ett effektperspektiv, med 4 reaktorer stängda? Om vi kan behålla de sex vi har, menade Göran Hult, så bör det fungera bra. ”Nya och utvecklade lösningar för lagring, överföring och flexibilitet kommer att hjälpa oss, det tror jag. Men det blir värre om vi behöver stänga fler innan 2030. Jag tror att effektreserven måste in på marknaden och dagens transmissionstariffer är för höga.”

Branschföreträdarna lyfte också att kraft- och fjärrvärmens betydelse ur effektsynpunkt måste få genomslag i andra delar av politiken, så som Boverkets byggregler och de skattefrågor som nu utreds och som rör fjärrvärmeföretagen. Lars Hjälmered, Moderaterna och Åsa Westlund, Socialdemokraterna representerade energikommissionen på plats och Åsa menade att de är överens om att Boverkets regler bör ändras. Nu gäller det bara att få det att hända.

Lars konstaterade vidare att det bara är ett år sedan partierna satte sig ner för att förhandla med målet om en bred uppgörelse. ”Jag känner mig väldigt nöjd med helheten och med att det är få som ifrågasätter uppgörelsen som sådan.”

”Jag tycker att uppgörelsen värnar leveranssäkerheten samtidigt som vi går mot ett mer förnybart system”, menade Åsa Westlund. Hon betonade dock att regeringen inte är beredda att fatta ett beslut om ett mål för leveranssäkerhet, men att Svk kommer att få i uppdrag att analysera effektfrågan.

Lars Hjälmered avslutade med att lyfta vattenkraften:

”Det är av strategiskt intresse för Sverige att värna och utveckla vattenkraften. Vi måste se över regelverket och detta är en viktig uppgift för genomförandegruppen. Vi ska värna produktion och effekt, men också miljöintressen – och detta måste formuleras på rätt sätt i lag. Här vill vi arbeta tillsammans med er i branschen.”