Mångfaldsfrågan – Mohamed praktiserade hos Vattenfall

Publicerat av: Kalle Lindholm ·

Energiföretagen Sverige arbetar aktivt med mångfaldsfrågan. Branschens inventering av kompetensbehovet som genomfördes för några år sedan visade ett stort behov av tekniker och ingenjörer, på grund av pensioneringar och för få utbildade. Samtidigt finns en stor grupp nyanlända i Sverige. Ett sätt för företag att förbättra kompetensförsörjningen är att ta emot nyanlända som praktikanter, en metod som Vattenfall har prövat.

Energiföretagen Sverige vill inspirera medlemsföretagen att ta in nyanlända praktikanter. Dessa personer behöver få nya erfarenheter och kontakter och här kan också behov av utvecklade språkkunskaper och annan utbildning visa sig. Praktikanterna ska kunna få de kompletteringar som behövs för att senare kunna arbeta i branschen.

Insatser som dessa kräver ett långsiktigt tänk och en uppriktig vilja hos företagen, som måste vara väl förankrad i organisationen. Helt enkelt ett helhetstänk som också involverar företagets marknadsföring och varumärke. Just nu skapar Energiföretagen Sverige en modell för hur nyanlända lättare kan få praktikplatser hos medlemsföretagen. Vi vill också belysa goda exempel från verkligheten.

Ett sådant gott exempel är Mohamed Maher, ursprungligen från Egypten, som praktiserat hos Vattenfall där han haft Malin Alexis Nordin från Vattenfalls HR-avdelning som handledare.

 

Vi frågade Malin Alexis Nordin, Vattenfall Business Area Generation

Varför har ni startat med det här arbetet?
– Vattenfall har beslutat sig att vara med i den så kallade 100-klubben. Det är ett initiativ från regeringen där Arbetsförmedlingen erbjuder stöd och paketlösningar till större företag som vill vara med och bidra till etableringen av nyanlända, samtidigt som företaget klarar sin arbetskraftsförsörjning. Syftet är att skräddarsy paket av insatser utifrån företagens behov som skapar nya möjligheter att ta emot minst 100 nyanlända inom tre år.

Vad innebar det att vara handledare för en nyanländ praktikant?
– Att vara en ”vägvisare” in i företaget. Det innebär att presentera företaget, sätta in praktikanten i arbete när det gäller processer, arbetssätt och organisation. Att introducera kollegor och nätverk, samt att följa upp arbetet och vara tillgänglig för frågor och avstämning. Att vara bollplank är också en uppgift – i båda riktningar så klart. Jag har också haft kontakt med ”Korta vägens” handledare i detta fall.

”Korta vägen”, vad är det och hur lång tid var praktikperioden?
– ”Korta vägen” är en arbetsmarknadsutbildning för akademiker med utländsk bakgrund. Syftet är att tillvarata kompetenser och korta vägen till den svenska arbetsmarknaden. Utbildningen är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Arbetsförmedlingen och är ett av de verktyg som finns i mångfaldshanteringen. ”Korta vägen” har även samarbete med andra universitet i Sverige. Praktikperioden varade i tre månader.

Vad fick praktikanten arbeta med?
– Mohamed Maher har undersökt, drivit och presenterat hur mångfaldsfrågor påverkas av en organisations kulturella utveckling. Han gjorde bland annat en bedömning – en så kallad assessmentstudie – av en del av organisationen. Den har bidragit till en fördjupad syn och förståelse av möjligheter och utmaningar när det handlar om mångfald. Den har också visat hur den metod som Mohamed Maher arbetar med kan användas i flera sammanhang kopplade till ledarskaps- och organisationsutveckling.

Vad var utmanande för dig i din roll som handledare?
– Att finnas tillgänglig och att handleda en person med stark kompetens på ett positivt sätt. Kulturskillnaden innebar inga svårigheter. Däremot var språket en liten kul detalj. Vi hade ambitionen att prata mer svenska, som träning för Mohamed, men det blev mest engelska. Det fanns egentligen inga svårigheter. Det är alltid spännande att diskutera med personer med mycket erfarenhet från att ha arbetat och studerat i olika länder. Det är utvecklande för alla att medverka i inkluderandet.

Är det svårt att prioritera praktikanter? Eller är det en självklar del av arbetsveckan?
– Både ja och nej. Det är en utmaning att hitta arbetsuppgifter som kan vara självständiga, utmanande och utvecklande för både individen och företaget. Det är mest en praktikalitet då det ofta finns uppgifter som lämpar sig för en person som kommer in på praktik. Det är bättre att säga ja och se möjligheten än att fundera på uppgiften och sedan säga nej till praktikanten. Det finns så mycket att lära av varandra.

Tips till andra som vill vara handledare?
– Att ta chansen, det är mycket lärorikt och utvecklande. Vi ska komma ihåg att det finns många oerhört professionella människor som vill göra ett så bra jobb som möjligt. Se därför till att de kommer in effektivt och bra på arbetsplatsen, och hitta bra arbetsuppgifter.

Vi frågade Mohamed Maher, nyanländ från Egypten januari 2014

Vad var din bakgrund före praktikperioden hos Vattenfall?
– I Egypten arbetade jag med assessmentstudier av organisationers kulturella utveckling. Stockholms universitet gav mig rådet att söka praktikplats på Vattenfall genom arbetsmarknadsutbildningen ”Korta vägen” som snabbare ska leda till den svenska arbetsmarknaden.

Vad var utmaningen med att komma till Vattenfall?
– Jag visste egentligen inte så mycket om vilka erfarenheter som var meriterande för att få praktikplatsen. Det var väl min största fråga. Men jag sökte platsen och fick den efter att ha blivit intervjuad av Vattenfall.

Vad fick du göra och när var du där?
– Jag jobbade vid HR-avdelningen där jag hjälpte min handledare Malin Alexis Nordin, bland annat med bedömningen av mångfaldsfrågor kopplade till organisationens kulturella utveckling. Rent praktiskt ställde jag frågor till en vald grupp på arbetsplatsen som jag sedan sammanställde svaren på. Jag var på Vattenfall i tre månader, från slutet av maj i år till den 26 augusti. Därefter påbörjade jag en master i ledarskap riktad mot uthållighet vid Blekinge tekniska högskola, där jag är nu.

Vad gav praktiken dig?
– Den gav mig möjlighet att se och förstå en organisations kultur inifrån. Också naturligtvis kunskap om hur människor arbetar på en arbetsplats som Vattenfall. Därmed lärde jag mig också hur jag skulle kunna passa in i det gemensamma arbetet. Jag kände mig verkligen hemma, som om det var kollegor jag känt länge. Jag blev aldrig negligerad eller tillsagd att göra det ena eller det andra. Att bli så väl accepterad uppmuntrade mig verkligen. Det blev helt enkelt en bra spiral som bidrog till att jag att jag gjorde ännu mer. Socialt var det också väldigt bra med mycket vänlighet även utanför jobbet. Vattenfalls kontor i Solna låg dessutom nära mitt hem i Rissne, en enkel bussresa varje dag.

Kan du rekommendera andra att göra som du?
– Självklart rekommenderar jag andra att ta samma väg. Att komma in i det dagliga arbetet och upptäcka hur nära eller hur långt ifrån du eventuellt är från att kunna ta ett jobb är oerhört nyttigt. De flesta känner sina professionella kvalitéer men när det gäller umgänget, kulturen, på en arbetsplats kan man alltid lära sig massor om hur man kan passa in. Det finns alltså en viktig kulturell del i arbetet. Avslutningsvis vill jag upprepa att människorna på Vattenfall var mycket öppna för mig.