Industrin och relationen till el – Energiföretagen förklarar

Elektrifieringen i början av 1900-talet är starkt sammankopplad med basindustrins expansion och behov. Industrin har bidragit till utbyggnaden av bland annat svensk vattenkraft, kärnkraft och nu på senare tid även vindkraft. Omregleringen av elmarknaden under 1990-talet bidrog dock till att industrin i huvudsak sålde sitt ägande i svensk kraftproduktion.

Tillverkningsprocess och behov påverkar elrelationen

Basindustrins företag kan delas in i fyra huvudkategorier efter deras kärnverksamhet; skogs-, kemi-, gruv- och stålindustri. Relationen till elmarknaden kan se olika ut för de elintensiva industrierna. Det beror på hur tillverkningsprocessen ser ut men också vilket upplägg de har valt för sin elförsörjning. En del industrier kan producera egen el genom att nyttja och återvinna restströmmar från tillverknings­processen. Det finns också industrier som själva väljer att äga kraftproduktion, exempelvis vatten- eller vindkraft.

Skogsindustrin är Sveriges mest elintensiva bransch och står själva för hälften av basindustrins elanvändning, cirka 20 TWh (Terawattimmar=miljarder kilowattimmar). Här är det framförallt produktion av mekanisk massa och papper som är elintensiva, där elraffinörer används för mekanisk massaframställning. Den andra metoden – kemisk massatillverkning – får istället ett stort överskott av energi i form av värme som kan användas bland annat till att producera el i en kraftvärmeanläggning.

El är också en möjliggörare för industrin i framtidens energisystem. I sin omställning mot fossilfria processer förväntas industrin öka sin elanvändning med i storleksordningen 100 TWh. För industriprocesser som är i behov av mycket ånga skulle elpannor i större utsträckning kunna vara ett alternativ för att generera den nödvändiga ångan som behövs till processen.

Energieffektivisering – regelverket viktigt

Det finns naturliga incitament för industrin att kontinuerligt arbeta med energieffektivisering då elkostnaderna står för en betydande del av företagens kostnader. Det kan vara kostnader motsvarande 40 procent av förädlingsvärdet eller till och med i nivå med lönekostnaderna. Olika styrmedel och regelverk som antingen belastar eller underlättar för el och elanvändning får stor betydelse för hur industrin agerar och investerar.

El köps med olika syften – PPA-avtal allt vanligare

I den totala kostnaden för el kan det förutom elnätskostnaden ingå flera delar som avgör hur den slutliga utgiften för elinköp ser ut. Precis som för hushållskonsumenter kan det för en stor elanvändare finnas tre syften med inköpet av el: 

• Att säkerställa leverans av el.
• Att prissäkra hela eller delar av elanvändningen.
• Att bestämma elens profil, det vill säga vilket ursprung och miljövärde som elanvändningen har.

För att möta dessa tre behov är det möjligt för industrier att upphandla alla tre delarna var för sig på respektive marknad. Det går också att på olika sätt kombinera prissäkring och elens profil med leveransen av el i särskilda avtal.

Under senare år har industrin i allt högre utsträckning börjat utnyttja PPA-avtal (Power Purchase Agreement). Dessa avtal är kontrakt som binder köpare och säljare under en bestämd tidsperiod till ett visst pris och viss volym från ett specifikt kraftslag eller till och med specifika elproduktionsanläggningar. Avtalen förknippas ofta med långtidskontrakt, uppåt 10 år eller längre, men kan även gälla kortare avtalsperioder på några år.

Exempelvis kan PPA användas för att långsiktigt säkra försäljningen av el vid utbyggnad av vindkraft och har då spelat en stor roll i expansionen av vindkraftsparker i Sverige. Stora elanvändare kan med ett PPA-avtal både prissäkra sin elanvändning över en viss tidsperiod samtidigt som de kan få en bestämd miljömärkt profil på elen (ursprung).

Flexibilitet på elmarknaden med industrins hjälp

Idag talas det ofta om industrins möjligheter att bidra till att balansera det framtida elsystemet som väntas innehålla allt större andelar icke planerbar elproduktion.

Under rätt förutsättningar kan industrin hjälpa till med att möta svängningar på elmarknaden genom flexibilitet. Industrierna har dock olika förutsättningar att anpassa sig till och reagera efter elmarknaden och elprisernas volatilitet. I stor utsträckning beror det på vilka delar i tillverkningen som baseras på el men också om själva tillverkningen kan bromsas eller stanna upp utan att det får för stora konsekvenser på kärnverksamheten – att leverera varor till kund. Av stor betydelse är också tidsaspekten. Hur snabbt kan industrin förväntas bidra med sina resurser och hur länge?

Ett framtida nyttjande av vätgas – producerad genom stor användning av el och lagring – öppnar för att industrin skulle kunna vara aktiv på elmarknaden utan att själva industriprocessen behöver vara flexibel.

Sammanfattningsvis fortsätter industrin att även i framtiden vara av stor betydelse för elsystemet, men det finns stora skillnader såväl mellan som inom industribranscherna i möjligheterna att erbjuda flexibilitet för att balansera kraftsystemet.