Hur står det till med nätkoderna?

Arbetet med EU:s nätkoder startade år 2009 som en följd av det tredje inre marknadspaketet. Syftet är att skapa ett gemensamt regelverk för el- respektive gasmarknaden, och på så sätt underlätta överföring och handel mellan länder och över gränserna.

Även om begreppet nätkoder leder tankarna till elnät så berörs alla aktörer på elmarknaden – producenter, elhandelsföretag, elnätsföretag, nya aktörer och kunderna. Det handlar om att forma morgondagens system med stora volymer förnybar elproduktion (vind och sol) som ansluts regionalt och lokalt. Den nya elproduktionen ska ges företräde och på lång sikt ersätta etablerad fossil kraftproduktion.

Påverkar på många sätt

– I denna omställning uppstår frågor. Tillräcklig effekt måste alltid finnas och den överproduktion av el som förnybara väderberoende energikällor tidvis kan ge kräver nya lösningar, som lagring. Elnäten måste också anpassas för att klara leveranssäkerhet och kapacitet och elkunderna får en aktivare roll vilket kan skapa nya marknadslösningar, säger Magnus Thorstensson som arbetar med nätkoderna inom området marknad hos Energiföretagen Sverige.

Nätkoderna formar spelreglerna för handel med el mellan medlemsstaterna och ställer krav på de anläggningar som är anslutna till elnäten. I dagsläget har sex nätkoder inom områdena ”marknad” (tre) och ”anslutning” (snart tre) antagits. Två nätkoder inom området ”drift” har ännu inte antagits.

Juridiskt är det ingen skillnad mellan en nätföreskrift eller kommissionsriktlinje, båda gäller direkt i respektive medlemsstat.

Läget för koderna

Tre nätföreskrifter för anslutning har antagits:

• Nätföreskrift för nätanslutning av generatorer, om krav på produktionsenheter som ansluts till elnätet.
• Nätföreskrift om nätanslutning för förbrukning, om anslutning av förbrukning till elnät som också definierar krav på befintliga och nya väsentliga elanvändare.
• Nätföreskrift för nätanslutning av likström, om anslutning av HVDC-förbindelser (ledningar med högspänd likström) till elnätet. Här ingår också anslutning av HVDC-anslutna produktionsenheter.

Tre kommissionsriktlinjer för marknad har snart antagits:

• Kommissionsriktlinje, som ska skapa en tydlig rättslig ram för ett effektivt och modernt system för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.
• Kommissionsriktlinje om förhandstilldelning av kapacitet, som anger villkor för kapacitetstilldelning mellan elområden och långsiktiga möjligheter att sänka riskerna innan dagen före-handeln.
• Kommissionsriktlinje, som fastställer gemensamma principer för balanshållning av el. Här återstår godkännande av rådet och parlamentet innan riktlinjen kan träda i kraft.

Magnus Thorstensson, kommenterar marknadsområdet:

– Även om marknadskoderna i princip är klara, så återstår ett digert arbete med den praktiska implementeringen då det är många metoder som nu ska fastställas i såväl stort som smått och i olika omfattning. I vissa fall handlar det i princip om en ren formalisering av befintlig praxis, som till exempel max- och minimipriser på elbörsen, vilket då inte medför några förändringar för elföretagen.

Magnus Thorstensson fortsätter:

–  I andra fall kan det få större påverkan, som till exempel en ny metod för beräkning och tilldelning av överföringskapacitet i stamnätet och införandet av 15-minuters avräkning, vilket även kommer att leda till samma tidsupplösning på de båda marknaderna för fysisk handel med el; Elspot och Elbas.

En nätföreskrift och en kommissionsriktlinje inom driftområdet har ännu inte antagits:

• Nätföreskriften för nödsituationer och återställning, som handlar om vad som ska göras i händelse av en stor störning i elnätet.
• Tre nätföreskrifter om drift har slagits ihop och är nu en kommissionsriktlinje för drift av stamnätet. EU-kommittén har inlett diskussionen med medlemsstaterna inför ett antagande i kommittén.

Ei har utrett kompletteringar

Energimarknadsinspektionen (Ei) har i uppdrag av regeringen att delta i arbetet med nätkoder för svensk räkning och har gjort det sedan starten 2009. I regleringsbrevet för år 2016 fick Ei i uppdrag att utreda behovet av kompletterande nationella föreskrifter och särskilt om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna måste anpassas till det nya regelverket.

Kort om Ei:s förslag från december 2016:

• För anslutningskoderna krävs inga stora ändringar i svensk rätt. Föreskrifter ska utfärdas av Ei efter förslag från systemansvarig myndighet Svenska kraftnät. Detta förslag följer den huvudregel som finns i anslutningskoderna. Ei behöver bara ett bemyndigande att utfärda föreskrifter.
• Inom marknadsområdet behövs kompletteringar. Ei föreslår sig själv som myndighet som ska fatta beslut i frågor där detaljeringsgraden lämpar sig för en myndighet att fatta beslutet.
• För driftkoderna föreslår Ei sig själv, enligt huvudregeln, att vara det organ som godkänner villkor och metoder som föreslås av systemansvarig för överföringssystem Svenska kraftnät. Ei föreslår också sig själv att bemyndigas till att utfärda föreskrifter för datautbyte.

Remisshantering och nya koder väntar

Då regelverket föreskriver att marknadsaktörerna ska involveras kan vi förutse en omfattande remisshantering de närmaste åren, där Energiföretagen Sverige fortsatt kommer att involvera sina medlemsföretag för att få stöd utifrån deras detaljkunskaper och erfarenheter.

Magnus Thorstensson rekommenderar ett besök på Energimarknadsinspektionens (Ei:s) webbplats, där Ei gjort ett berömligt arbete med att beskriva såväl bakgrund, innehåll som fortsatt arbete med nätkoderna.

– Arbetet med nätkoderna är ett första steg att skapa ett grundläggande fundament för den interna europeiska elmarknaden. Samtidigt ser vi att det finns behov av ett fortsatt arbete. I EU-kommissionens så kallade Vinterpaket – eller mer formellt ”Ren energi för alla i EU” – finns också förslag på ytterligare koder, bland annat om nättariffer, avslutar Magnus Thorstensson.