Senaste nytt i förhandlingarna om Vinterpaketet

Trots osäkerhet in i det sista kring möjligheterna att få stöd för återstående förslag i vinterpaketet kunde energiministrarna efter 14 timmars förhandlingar på måndagskvällen enas om fyra politiska överenskommelser, så kallade allmänna riktlinjer, att ha som utgångspunkt för fortsatta trilogförhandlingar med parlamentet. Sara Emanuelsson, ansvarig för EU-frågor hos Energiföretagen kommenterar:

- Det är verkligen en fjäder i hatten för det estniska ordförandeskapet att de lyckades komma så pass långt gällande ett flertal lagförslag i vinterpaketet. Mycket tyder nu på att vinterpaketet kan bli färdigförhandlat under nästa år. Vi kan också konstatera att de flesta frågor som Energiföretagen särskilt har bevakat, fått tillfredställande lösningar i ministerrådets överenskommelse. Nu följer vi kommande förhandlingar.

Diskussionerna om elmarknadsförordningen, som innehöll de känsliga frågorna om flaskhalshantering, prisområden och CO2-standarder för ”kapacitets-anläggningar”, drog ut på tiden. Man landade i att; om de elområdesöversyner som ska göras enligt nätkoden CACM visar på interna flaskhalsar, måste medlemsländerna antingen införa elområden eller vidta en handlingsplan för att komma upp i den miniminivå om 75 procent överföringskapacitet mellan medlemsländer som man också enades om.

Vidare föreslås att anläggningar fortsatt kan få ersättning för att tillhandahålla kapacitet vid topplast, genom så kallade kapacitetsmekanismer, men dessa mekanismer ska vara tillfälliga, såvida inte ett reellt behov kan påvisas. Nya installationer föreslås bara kunna delta i en reserv om deras utsläpp ligger på 550 gr CO2/kWh eller under 700 kg CO2 i genomsnitt per år per installerad kW. Utsläppsreglerna ska även gälla för befintliga anläggningar från 2030, och ersättningarna till dessa måste minska successivt efter 2025. I förhållande till kommissionens ursprungliga förslag kan utsläppsreglerna anses ha urvattnats, men att befintliga anläggningar ändå ska fasas ut fick många kolintensiva länder att inte ställa sig bakom kompromissen.

Det gick lättare att nå enighet om elmarknadsdirektivet, även om direktivets bestämmelser om reglerade priser diskuterades utförligt. Vissa medlemsländer ville fortsatt kunna skydda sårbara kunder och man landade i en lösning som inte sätter en bortre tidsgräns, men däremot en rad villkor för att tillåta reglerade priser.

Förnybartdirektivet var det som på förhand ansågs mest moget för beslut. Som väntat ändrade inte ministerrådet kommissionens ursprungliga förslag om 27 procent förnybar energi på EU-nivå till 2030, trots att kommissionär Miguel Arias Cañete kritiserade dem för bristande ambition i ljuset av att kostnaderna för förnybart sjunkit kraftigt sedan målet beslutades 2014. Detta kommer bli en tuff fråga i förhandlingarna med parlamentet, som ju enats om ett mål på 35 procent. Frågor, som i övrigt diskuterades, rörde framförallt målet om en procentenhets årlig ökning av förnybar energi inom värme- och kylsektorn samt transportmålets sammansättning (14% förnybart till 2030).

Ministrarna enades även om förslaget till governance-förordning; det styrande regelverk som ska leda till uppfyllelse av Energiunionens mål för bland annat förnybart, energieffektivisering, överföringsförbindelser och koldioxidutsläpp. Här har den linjära bana för den nationella utvecklingen av förnybart som medlemsstaterna enligt kommissionens förslag skulle rapportera in ersatts av tre milstolpar 2023 (24% av 2030-målet jämfört med 2020-nivån), 2025 (40%) och 2027 (60%).