Tyskland vs Sverige – vad kan vi lära av varandra i klimatomställningen?

Vid seminariet, som organiserades av Svenskt Näringsliv i måndagen den 11 juni 2018, lyftes energiomställningen i Tyskland, respektive Sverige, med frågan vad vi kan lära av varandra.

I fråga om energisektorns andel av utsläppen av växthusgaserna, så är de i Tyskland 35 procent mot 9 procent i Sverige, sett till statistik för år 2016. I båda länderna står transportsektorn för en stor del, medan byggnader i Tyskland har längre väg att gå än byggnader i Sverige. Mycket tack vare el- och värmesektorns låga utsläpp i Sverige.

De långsiktiga politiska målen är inte exakt desamma i de båda länderna men riktningen är klar. Båda länderna har som mål att ha samhällen med mycket låga utsläpp eller till och med vara klimatneutrala kring 2045-2050.

Två scenarier för ambitiösa klimatmål

Är det möjligt att nå ambitiösa klimatmål i Tyskland? Och vad kostar det? Vilka vägar är kostnadseffektivast? I vilka sektorer blir det billigast att minska utsläppen?

Det är alla frågor som den tyska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv (Bundesverband der Deutschen Industrie – BDI) i en studie velat titta lite närmare på.

Att svenska politiker tror att det är möjligt att nå ett samhälle som är klimatneutralt framgår av den blocköverskridande energi- och klimatöverenskommelsen, men precis som för Tyskland så vet vi inte den exakta vägen dit. Eller vad det kostar. Bristen på konsekvensanalyser av den svenska överenskommelsen lyfte bland annat Energiföretagen Sverige i sitt remissvar.

BDI har räknat på två scenarier utöver ett grundscenario, vilket innebär att man räknar fram till 2050 med effekterna av dagens politik. De två andra scenarierna studerar 80 procents minskning till 2045 (vilket skulle innebära, 0,9 ton CO

- För den tyska industrin har klimatmålet som Tyskland antagit skapat ett intresse och inte minst vilja att förstå mer och se vad som faktiskt möjligt. Att få bidra till en faktabaserad debatt, är viktigt, menade Carsten Rolle, chef för avdelningen för energi- och klimatpolitik på BDI.

Minska utsläppen med 95 procent till 2050 – ett helt annat Tyskland

Scenariostudien beskriver olika världar, där det mer ambitiösa målet kräver oerhört mycket mer internationellt samarbete och att omvärlden går i takt med Tyskland. Att ”bara” nå 80 procents minskning går att göra med dagens redan kända teknik men kräver en hel del investeringar (1500 miljarder euro). Renovering av byggnader och mer el i transportsektorn är åtgärder som krävs. Energisektorn i Tyskland måste minska sina utsläpp med 71 procent för att Tyskland ska klara 80 procents minskning.

I det högre scenariot (95 procents minskning till 2050) måste energisektorn minska sina utsläpp med 100 procent. Det enda fossila som finns kvar återfinns i jordbrukssektorn och viss industri. Men det scenariot förutsätter en hel del tekniska framsteg och till exempel att solceller byggs i norra Afrika och elen därifrån överförs till Tyskland. Idisslande kreatur måste behandlas med ”metanpiller” och tekniken PtX (till exempel power to gas) måste nå helt andra potentialer än idag. Kostnader för elnäten kommer att öka. Användningen av biomassa beräknas inte öka och fjärrvärmetekniken ser man inte byggas ut, däremot 16 miljoner värmepumpar. Kostnaderna totalt är större, 2300 miljarder euro.

- Vi pratar om ett samhälle som har ”mer av allt” och social acceptans är en helt annan utmaning för politikerna för nå 95-procents minskning, fortsatte Carsten Rolle.

Fossilfritt Sverige tar sikte på branschernas bidrag

Innan det påföljande panelsamtalet, som modererades av Maria Sunér Fleming (Svenskt Näringsliv), gavs Svante Axelsson utrymme att presentera initiativet Fossilfritt Sverige. 

- Det verkligt intressanta med Fossilfritt Sverige är att det är hela branscher som gör åtaganden, inte bara enstaka företag, underströk Svante Axelsson.

En stor del av panelsamtalet ägnades åt rollen som politiker måste spela,  inte minst avvägningen mellan långsiktighet och teknikneutralitet och att ge mer riktade stöd. Från näringslivets sida är man oftast inte intresserad av för mycket styrning men instrument behövs. I panelsamtalet var det lite olika meningar kring politikernas roller och att det inte är lätt att göra rätt. Linda Flink, expert energi- och klimat på Svenskt Näringsliv, levererade viss kritik mot EU:

- Effort sharing-beslutet för den icke-handlande sektorn utgick inte från vad som var kostnadseffektivt utan lägger en alltför stor börda på EU:s rikare länder som rimligen redan gjort mer för att minska utsläppen. Att kunna investera klimatsmart, kräver också att industrin är konkurrenskraftig.

Svante Axelsson såg å sin sida mycket positivt på både teknisk utveckling (förnybar energiteknik blir hela tiden billigare) och menade att det inte behövde kosta så mycket för politikerna att finansiera omställningen:

- Centralt är riskavlyft för marknadsaktörer som exportkrediter och ett annat sådant verktyg kan vara gröna statsobligationer samt utveckling av offentlig upphandlingsinstrumentet.

Värt att notera är att de två scenarierna för Tyskland förutsätter bland annat att regelverket är perfekt utformat, alla flaskhalsar i elnäten är bortbyggda och att kunder är aktiva genom demand response.

- Här finns förstås en del svårberäknade kostnader som man inte kan bortse ifrån. Att överhuvudtaget få en bättre bild av kostnader och vinster av omställningen av energisystemet för hela samhället är viktigt, varför fler studier för svenska förhållanden också behövs, säger Henrik Wingfors, enhetschef Energisystem på Energiföretagen Sverige.

BDI-rapportens engelska sammanfattning återfinns här.

Energiföretagen Sverige deltar i inom ramen för Fossilfritt Sverige med att ta fram en färdplan mot fossilfri uppvärmning 2045. Arbetet hålls ihop av initiativet Värmemarknad Sverige.