Svk presenterar lösning för ökad överföringskapacitet från norr till söder

Mer specifikt handlar inriktningsbeslutet om att utöka kapaciteten i det så kallade ”snitt 2”, området söder om Ångermanälven till Örebrotrakten. Denna del av stamnätet har ett stort reinvesteringsbehov. Man ser även behov av att möjliggöra en starkare marknadsintegration. Det betyder att möjliggöra för mer vindkraft i takt med att kärnkraftsblock avvecklas. Inriktningen tar höjd för en fortsatt avveckling av dagens samtliga reaktorblock till 2040. Svenska kraftnät ser också att en fortsatt politisk vilja att exportera svensk el och ett växande elbehov i Stockholm, Uppsala och runt Mälardalen kommer att resultera i ett ökat flöde av el från norr till söder.

–Det är ett mycket omfattande arbete som ska utföras på stamnätet, enligt Mattias Jonsson på Svenska kraftnät. Samtidigt råder det osäkerhet kring den långsiktiga energipolitiken.

Målet är att uppnå en robust och flexibel lösning. En stor mängd alternativ har studerats och olika lösningar är olika känsliga för varierande driftsituationer. Kostnaden för att behålla befintlig kapacitet om 7300 MW har uppskattats till 37 miljarder kronor. Den föreslagna lösningen, som med närliggande åtgärder till 2023, uppskattas kosta 50 miljarder kronor och ger en ökning av överföringskapaciteten till 8100 MW till 2023, och 10 000 MW till 2032. Till 2040 ser Svenska kraftnät ett behov om 14 000 MW.

Åtgärder under perioden 2020 – 2023 består bland annat av förnyat systemvärn, shuntkompensering som ersätter seriekondensatorer, högtemperaturlina mellan Untra och Valbo och en rad apparatåtgärder. Högtemperaturlinan blir den första i sitt slag i stamnätet vilket kräver en del forskning och utveckling. Den lösningen kommer att medföra att Uppsala kan utöka sitt uttag från 300 MW till 400 MW och att Västerås kan öka sitt uttag från 355 MW till 455 MW, det vill säga 100 MW vardera.

De mer långsiktiga åtgärderna inom ramen för denna lösning innefattar fler ledningar. Det möjliggörs genom att bygga dubbelledning där några av dagens ledningar går.

Högspänd likström, så kallad HVDC, har avfärdats som alternativ. Ett sådant system kräver kontrollsystem och är inte självreglerande på samma sätt som en traditionell luftledning. HVDC uppfyller i det här fallet inte Svenska kraftnäts krav på robusthet, enligt Mattias Jonsson.