Värmemängdsmätning i ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter

EU-förordningen 2019/331 om harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter antogs av EU-kommissionen den 19 december 2018. Den ställer krav på värmemängdsmätning för tilldelning av gratis utsläppsrätter. Förordningen, som även kallas FAR, innehåller en del nya krav om produktionsmätare som väcker frågor från Energiföretagen Sveriges medlemmar. Här reder vi ut begreppen:

Bilaga VII, som handlar om ”metoder för övervakning av uppgifter”, anger att de mest exakta datakällorna uppfyller direktiven 2014/31/EU (Icke-automatiska vågar) eller 2014/32/EU (Mätinstrument) och ska användas för kvantifiering av material och bränslen samt energiflöden (alternativ a).

Gemensamt för de datakällor som uppfyller direktiven är att de är CE-märkta. För instrument som uppfyller kraven i direktivet 2014/32/EU gäller även att de ska ha en metrologisk tilläggsmärkning enligt bilden nedan. Värmemätare som uppfyller kraven i bilagan MI-004, till direktivet 2014/32/EU, ska ha den märkningen på märkskyltarna till samtliga sina delenheter. Delenheterna till värmemätare består av flödesmätare, temperaturgivare och integreringsverk.

Finns den märkning som visas på bilden på era värmemätare i produktionsanläggningen, kan alternativ a väljas som datakälla vid ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter till Naturvårdsverket.

Om mätaren inte har ovanstående märkning finns möjligheter att hänvisa till att det är tekniskt ogenomförbart att använda sig av bättre datakällor. Det är dock i dagsläget oklart hur Naturvårdsverket ser på i vilka fall detta är i praktiken är tillämpligt. Energiföretagen Sverige har tagit upp frågan med Naturvårdsverket och verkar för att få klarhet i frågan.

Hur ser jag att mätaren är godkänd enligt EU-direktiv 2014/32/EU (Mätinstrumentdirektivet)?

Direktivet 2014/32/EU innehåller krav på mätinstrument som får användas på EU:s inre marknad. Tio kategorier av mätinstrument är omfattade av direktivet, bland annat vattenmätare, elmätare, gasmätare och värmemätare. Tillverkarna av mätinstrumenten har ett ansvar för att mätarna uppfyller kraven och det finns ett flertal tillvägagångssätt att välja för att uppnå detta. Samtliga tillvägagångssätt övervakas av ett så kallat anmält organ.

En mätare som bedömts uppfylla kraven får använda den märkning som visas nedan. Det är en CE-märkning kompletterad med en metrologisk tilläggsmärkning som endast får användas på mätinstrument. Märkningen innehåller även numret på det anmälda organ som övervakat.

Består mätaren av flera delenheter, till exempel värmemätare, ska varje delenhet uppfylla kraven i direktiv 2014/32/EU och ha den kompletta märkningen på märkskylten. Mätare som inte har hela märkningen uppfyller inte kraven i direktivet, vilket gäller bland annat fjärrkylemätare och vissa industrimätare.

Tillägg 19 september 2019 om kalibreringsintervall för mätare

RISE-rekommendationer för att välja lämpligt kalibreringsintervall lämnas här. Normalt används kalibreringsintervall från 0,5 till 3 år. Det kan förändras under mätarens livstid och bör styras av följande:

• Om möjligt välj certifierad mätare (MID).
• Finns lagkrav eller branschrekommendation bör dessa följas.
• Hur viktig är resultatets kvalitet? Hur stor (ekonomisk) risk löper jag på grund av ett mätfel till dess det upptäcks vid nästa kalibrering?
• Hur hanteras mätutrustningen, vilken drift har den?
• Görs egna kontroller mellan kalibreringarna?

Om revisionsperioden för produktionsanläggningen skapar förutsättning för kalibrering av mätaren är det lämpligt att följa denna.