Så påverkar krisen i Mellanöstern EU:s energiförsörjning

Före krigets utbrott den 28 februari transporterades omkring 25 procent av världens olja och cirka 20 procent av den globala handeln med LNG (flytande naturgas) genom Hormuzsundet. Internationella energiorganets (IEA) chef Fatih Birol har beskrivit situationen som den största leveransstörningen någonsin på oljemarknaden. Trots detta har krisen hittills slagit mindre hårt mot Europa än mot andra delar av världen. EU‑kommissionen har betonat att den omedelbara utmaningen främst rör höga prisnivåer snarare än akut fysisk brist, när marknadsoro och globala flaskhalsar driver upp kostnaderna.

Sedan krigets början har Europas gaspriser stigit med omkring 70 procent, men nivåerna ligger fortfarande klart under topparna under energikrisen 2022. Det kan till stor del förklaras av EU:s minskade beroende av rysk gas, genom nya LNG‑förbindelser och leveranser från fler produktionsländer, samt en omfattande utbyggnad av förnybar energi. Sverige, med en i stort sett fossilfri energiförsörjning, påverkas ändå indirekt, då höga marginalkostnader för fossil kraftproduktion – framför allt gas – på kontinenten bidrar till högre elpriser, särskilt i södra Sverige.

Mot bakgrund av de stigande priserna hölls den 31 mars ett extrainsatt möte för EU:s energiministrar. En central fråga var behovet av att stabilisera marknaderna för oljeprodukter, i synnerhet i ljuset av snabbt ökande priser på diesel och flygbränsle som pressar upp transport‑ och logistikkostnader. En annan nyckelfråga gällde hur gaslagren ska fyllas inför vintern 2026/2027 på ett sätt som minskar risken för prischocker och ytterligare marknadsoro. Ministrarna betonade behovet av ökad samordning, bättre transparens och tidig påfyllnad av gaslager. EU-kommissionen uppmanades att analysera åtgärder för att dämpa prisvolatilitet, inklusive gemensamma upphandlingar. Samtidigt lyftes vikten av riktade stöd och långsiktiga åtgärder för att stärka energisystemets motståndskraft. EU betonade även vikten av att på sikt bli energioberoendet.

Inför mötet uppmanade EU:s energikommissionär Dan Jørgensen medlemsstaterna att beakta de gränsöverskridande effekterna av nationella åtgärder för att bevara en samordning på EU‑nivå. Samtidigt har frånvaron av en tydlig gemensam krishantering lett till att flera länder agerar på egen hand nationellt. Italien har sänkt drivmedelsskatten med 20 procent, Spanien har föreslagit ett stödpaket på fem miljarder euro med sänkt skatt på el och bränsle, medan Ungern och Kroatien infört drivmedelspristak. De skilda nationella svaren illustrerar svårigheten att upprätthålla en gemensam EU‑linje i ett pressat läge.

Samtidigt har krisen åter aktualiserat den bredare debatten om EU:s långsiktiga energipolitik. Diskussionerna om bland annat revideringen av EU:s utsläppshandelssystem (ETS) har intensifierats, där kommissionen och flera medlemsstater – däribland Sverige och Spanien – använder de höga priserna som argument för en snabbare omställning till europeiskt producerad, ren energi. Andra länder, såsom Polen och Italien, betonar i stället behovet av omedelbar prisavlastning för industrin och menar att takten i omställningen tillfälligt kan behöva bromsas. Spänningen mellan kortsiktig krishantering och långsiktig energipolitik har därmed åter hamnat i centrum för EU:s energidebatt.