Fler verksamheter än tidigare kan få nedsatt energiskatt på el

Högsta förvaltningsdomstolens domar hösten 2022 innebär att någon ”huvudsaklighetsprincip” inte längre tillämpas

Bakgrunden till Skatteverkets nya ställningstagande är att det funnits frågor om innebörden av begreppet ”industriell verksamhet” i lagen om skatt på energi (LSE). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i två domar förra hösten att det inte finns något skäl för att upprätthålla en huvudsaklighetsprincip inom ramen för den gällande regleringen, där den förmånliga energibeskattningen har begränsats till förbrukning som är hänförlig till den industriella tillverkningsprocessen (HFD 2022 ref. 38 och HFD 2022 not. 28). Detta innebär att Skatteverkets tidigare restriktiva tillämpning vad gäller huvudsaklig verksamhet inte längre gäller. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade också att för företag som bedriver både industriell och icke-industriell verksamhet gäller den förmånliga beskattningen enbart el som förbrukas i den förstnämnda verksamheten.

SNI-kod är vägledande i bedömningen av vad som är att anse som industriell verksamhet

Skatteverket anser att SNI (Standard för svensk näringsgrensindelning) ska användas endast som en allmän vägledning vid bedömningen av om det är fråga om industriell verksamhet enligt LSE. En verksamhet som är hänförlig till det industriella intervallet i någon SNI-version ska normalt anses industriell enligt LSE. Eftersom SNI ska användas endast som en allmän vägledning kan det dock inte uteslutas att det kan finnas anledning att bedöma att en sådan verksamhet inte är industriell enligt LSE. Något krav kan dock inte ställas på att en verksamhet ska vara hänförlig till det industriella intervallet för att den ska kunna anses vara industriell enligt LSE.

Vid tillämpningen av LSE ska bedömningen av vilken SNI-kod en verksamhet ska anses hänförlig till utgå från den verksamhet som faktiskt bedrivs, oavsett vilken eller vilka koder Skatteverket eller SCB registrerat. Stödjande aktiviteter som utgörs av tillverkning av varor som det tillverkande företaget förbrukar eller på annat sätt använder i sin egna verksamhet, får bedömas separat från den verksamhet de stöder.

Skatteverket gör nya ställningstaganden kring vilka verksamheter som anses vara ”industriella”

Skatteverket gör nya ställningstaganden för följande verksamheter om vad som omfattas av begreppet ”industriell verksamhet”:

• Tillverkning av livsmedelsmedelsprodukter i en livsmedelsbutik som det tillverkande företaget driver och i vilken de tillverkade livsmedelsprodukterna säljs ska anses vara industriell verksamhet enligt LSE.
• Tillverkning i bageri av bageriprodukter för servering eller försäljning för avhämtning i det tillverkande företagets konditori ska anses vara industriell verksamhet enligt LSE.
• Mognadslagring av ost som utförs av ett företag som bedriver partihandel med osten ska anses vara industriell verksamhet enligt LSE.
• När varor tillverkas på uppdrag av ett annat företag som äger de färdiga varorna eller materialet som varorna tillverkas av, ska verksamheten bedömas på samma sätt som om det tillverkande företaget hade ägt varorna och materialet.
• I de fall viss hjälpverksamhet utgör en integrerad del av ett annat företags industriella verksamhet ska även hjälpverksamheten anses industriell. Det kan exempelvis vara ett företag tillverkar pellets som sedan förbrukas som bränsle i företagets verksamhet för fjärrvärmeförsörjning eller att ett företag med hjälp av snökanon framställer snö som sedan används i företagets skidsportanläggning. Enligt Skatteverkets uppfattning ska både sådan pelletstillverkning och sådan snöframställning anses vara industriell verksamhet enligt LSE.

Skatteverket ställningstagande i sin helhet kan läsas här.