Skatt på avfallsförbränning ökar inte återvinningen
Publicerat av: Eva Rydegran ·
REPLIK i DN 190424. På DN Debatt den 18 april argumenterar Gunnar Fredriksson för att det krävs en skatt på avfall till förbränning för att Sverige ska kunna vara en förebild för en cirkulär ekonomi. Vi, och många med oss, anser att han har fel och att det finns en mängd bättre och mer träffsäkra styrmedel än en skatt.
Både avfalls- och energibranscherna är en del av den cirkulära ekonomin och arbetar för att minska avfallet och öka materialåtervinningen. Det råder i det närmaste konsensus i samhället om att de avfalls- och resursproblem som vi står inför måste åtgärdas från början, alltså redan när varor designas och sätts på marknaden. Produkterna måste utformas så att deras livslängd förlängs och materialet behålls i den cirkulära ekonomin så länge som möjligt. Det som inte kan eller ska materialåtervinnas ska tas omhand genom energiåtervinning och bli till el och värme.
Detta kräver styrmedel som träffar rätt. Det gör inte en skatt på avfall till förbränning. Det var därför utredaren till betänkandet ”Brännheta skatter” kom till slutsatsen att en skatt är ett trubbigt och ineffektivt styrmedel. Utredaren var också tydlig med att skatten i praktiken inte går att föra vidare till den som ger upphov till avfallet, utan istället skulle försämra fjärrvärmens konkurrenskraft eftersom den ökar kostnaderna. Detta var de flesta i expertgruppen, med representanter från bland annat Finans-, Närings- Miljö- och energidepartementen samt Naturvårdsverket och Skatteverket, liksom så gott som samtliga remissinstanser överens om.
Skatt på avfallsförbränning har prövats tidigare (2006–2010), men visade sig inte ha de styrande effekter som efterfrågades. Den minskade inte avfallet och ökade inte heller återvinningen. Även erfarenheter från andra länder visar att när skatt på avfall till förbränning införs, så går det inte att härleda ökad materialåtervinning till skatten.
Det förefaller dock som att regeringen, med stöd i den så kallade januariöverenskommelsen, vill införa skatt på avfallsförbränning i höstens budgetproposition. Om skatten ändå införs, trots alla argument däremot, så behöver utformningen ses över. Skatten bör införas stegvis under flera år, med start tidigast 2021, så att anläggningsägarna får tid för omställning; till skillnad från de kraftvärmeskatter som regeringen inför i vårbudgeten med bara några månaders framförhållning.
Vi menar att det vore mer effektivt med skärpt produkt- och kemikalielagstiftning så att onödiga engångsprodukter och farliga ämnen försvinner från marknaden. Krav bör också ställas på att produkter verkligen kan återanvändas, och sedan återvinnas. Idag finns det mängder av varor som inte går att återvinna, ens om man lyckas samla in dem då de är uttjänta. Kraven behöver skärpas så att i princip allt som kan återvinnas också samlas in för återvinning.
När det gäller matavfall måste fokus ligga på matsvinnet. Kommunerna har redan, utan formellt krav, kommit långt. Vi välkomnar regeringens beslut om att från 2021 göra utsortering av matavfall i hushåll obligatorisk, men det behöver utökas till att gälla också matavfall från verksamheter. Därför behövs ingen ny skatt för att styra det flödet.
För förpackningar och tidningar gäller ett producentansvar och kommunerna vare sig kan eller ska styra detta ekonomiskt. Kraven skärps nu och mer måste samlas in för återvinning. Därför har en skatt ingen effekt där heller. Listan kan göras lång.
Den samlade effekten av skärpta krav på matavfallsinsamling och på förpackningar och tidningar blir att förbränning av svenskt hushållsavfall kommer att minska rejält de närmaste åren, vilket är positivt. Nya regler för sortering av bygg- och rivningsavfall kommer att bidra till ökad återvinning och leda till mindre avfallsförbränning. Allt avfall är dock inte möjligt eller lämpligt att materialåtervinna, så behov av förbränning med energiåtervinning kommer behövas och finnas under överskådlig tid.
Detta kommer att frigöra kapacitet i svenska energiåtervinningsanläggningar för att till exempel behandla avfall från andra länder. Det är inte bara rationellt, utan närmast en skyldighet att utnyttja denna kapacitet. Det leder till riktiga klimatvinster, inte bara i Sverige.
Erik Thornström, ansvarig skatter och styrmedel, Energiföretagen Sverige
Klas Svensson, rådgivare energiåtervinning, Avfall Sverige