Dags att kasta ineffektiv och skadlig skatt på soptippen

För ett decennium sedan avskaffade Alliansregeringen skatten på avfallsförbränning. Skälet var att den var ineffektiv, den styrde inte mot ökad materialåtervinning eller miljö- och energipolitiska mål och medförde bara merkostnader. Detta hindrade inte partierna bakom januariavtalet att ta upp skatten på nytt, med vaga argument kring att öka materialåtervinningen och minska utsläppen av klimatgaser från energiåtervinning av avfall.

Detta trots att statens utredare, som var tvungna att lämna ett förslag om skatten, avvisade den. Detta trots att 17 av 20 remissinstanser avvisade den. Detta trots att allt tydde på att dess effekter inte skulle bli de avsedda och att det fanns uppenbara negativa sidoeffekter.

Liberalerna och Centerpartiet, som tidigare varit med om skattens avskaffande, var nu med och införde den på nytt. Argumentet var att ”Skatten skulle bidra till att uppnå Sveriges klimat- och miljömål och bidra till en cirkulär ekonomi. Detta trots att allt, både historik och utredningsunderlag, pekade på en ineffektiv skatt. 

För att möta kritiken valde man att tillsätta en utvärdering av skatten. Innan den ens hade trätt i kraft. Uppdraget gick till Skatteverket. När Regeringen och finansminister Magdalena Andersson har fått kritik för skattens införande har man hänvisat till att man inväntar just denna utvärdering.  Men i budgetpropositionen verkar regeringen redan ha bestämt sig för att köra över sin utvärdering då man föreslår en så kallad årlig BNP-uppräkning av skatten som innebär att den ska öka med 4 procent per år. Nu är det upp till bevis om regeringen över huvud taget är beredd att lyssna på sakliga argument med den kritiska utvärdering som Skatteverket presenterat.

Argumenten mot skatten har varit många. Till exempel att den inte minskar förbränningen av avfall. Den försvårar hanteringen av farligt avfall. Den lägger en merkostnad på sortering och materialåtervinning.

Parallellt omfattas svensk avfallsförbränning av EU:s utsläppshandel, vilket sker i endast ytterligare två EU-länder. Svensk avfallsförbränning drabbas därmed av dubbla kostnader, som blivit mycket höga, då priset på utsläppsrätter trefaldigats sedan skatten infördes.

När Skatteverket, nu har presenterat sina slutsatser konstaterar man att:  ”Avfallsförbränningsskatten är ineffektiv”.

Skatteverkets slutsats är att skatten inte styr verkningsfullt mot de mål som motiverar skatten eller att den underlättar omställningen till en cirkulär ekonomi. Skattens kostnad har hittills vältrats över på de aktörer som materialåtervinner avfallet, såsom kommuner. Deras merkostnader har skickats vidare till hushållen. Någon ökad materialåtervinning har ej uppstått. Detta är logiskt och helt i linje med de varningar som kom innan skattens införande.  Det är den som tillverkar, köper och slänger plastprodukten som behöver motverka att plasten hamnar i avfallet, när det kommer till den som tar emot avfallet är det för sent.

Skatten har därtill påverkat kraft- och fjärrvärmen negativt med ytterligare kostnader. Dessa företag kan inte enkelt bara höja sina avgifter till hushållen, eller välja bort avfallet. De får i stället en ökad kostnad som hämmar deras konkurrenskraft. En femtedel av kraft- och värmeverken anger till Skatteverket att de har reviderat sina investeringsplaner till följd av skatten. I ett läge där det svenska energisystemet är mycket ansträngt och speciellt kraftvärmens tillskott till stabil lokal elproduktion är viktig, är detta allvarligt.

Även regeringens argument att skatten skall minska utsläppen av växthusgaser avvisas av Skatteverket, som konstaterar att skatten sannolikt ökat kostnaderna för EU:s klimatpolitik.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna har infört en kontraproduktiv skatt. En skatt som inte uppnår sina syften, en skatt som har negativa sidoeffekter och som döms ut av så gott som alla instanser som undersökt den närmare.

Sverige har ett unikt energi- och avfallssystem. Avfall återanvänds, materialåtervinns och energiåtervinns slutligen i våra fjärr- och kraftvärmeverk. Mindre än en procent av det kommunala avfallet deponeras, vilket gör att soptippar numer är ovanliga i Sverige, till skillnad från i resten av Europa. Vi vill inte att avfall hamnar på soptippen. Men avfallsförbränningsskatten hör definitivt hemma där.

 

Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige
Erik Thornström, ansvarig skatter och styrmedel Energiföretagen Sverige

Här kan du läsa artikeln i Svenska Dagbladet.