Elektrifieringen kräver snabba lagändringar

Debattartikel införd i Svenska Dagbladet (print och webb) 30 mars 2021.

Ren svensk el är nyckeln när fler och fler branscher vill ställa om till fossilfrihet. Det handlar om transportsektorn som står för 39 procent av Sveriges utsläpp och industrin som står för 32 procent. Det handlar om företag som Scania, Volvo, SSAB och LKAB. Och de behöver mängder med el. Bara LKAB:s elektrifiering beräknas kräva 55 TWh årligen – mer än en tredjedel av Sveriges elanvändning. Skiftet är hoppingivande men innebär samtidigt en enorm utmaning för hela energisystemet och utan rätt lagstiftning som underlättar omställningen blir svårt att hinna i mål till 2045.

En stor utmaning är att vi snart måste ersätta majoriteten av befintlig vindkraft eftersom den nått sin livslängd. Dessutom måste möjligheterna till drift av våra sex kvarvarande kärnkraftsreaktorer bortom 2040-talet också klargöras. Tillsammans producerar dessa kraftverk omkring hälften av all el i Sverige.  Utöver det behöver vi bygga produktion motsvarande ytterligare 50–100 TWh per år för att möta de nya behoven.

På elnätssidan handlar det om problem med överföringen från norr till söder, om att nätet är ”fullt” på sina håll och om långa tillståndsprocesser som effektivt bromsar den akuta moderniseringen av elnätet. Tillståndsprocesserna är därför ett lagstiftningsområde som snarast måste åtgärdas. Men det finns fler.

De lagar och regelverk som omgärdar energisystemet är illa riggade för att möta dagens utmaningar.  Vi behöver nu få tydliga politiska målsättningar, liksom en översyn av såväl ellagen som miljöbalken. Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt agera för att reformera viktiga delar av lagstiftningen – gärna i dialog och samförstånd med övriga partier, allt för att skapa så stabila och långsiktiga spelregler som möjligt.

1. Sätt ett mål för leveranssäkerhet. Ett tydligt definierat krav på kraftsystemet från samhällets sida är en viktig förutsättning för att kunna bedöma om elmarknadens funktion är tillräcklig för att leverera. Detta krav har ställts av EU såväl som av riksdagen, men utan resultat ännu.
2. Tillsätt en utredning som genomlyser dagens marknadsmodell. Marknadsmodellen ska ha förmåga att generera samhällsekonomiskt effektiva investeringar i elsystemet så att vi även i framtiden har en hög leveranssäkerhet och konkurrenskraftiga priser. Vi ser därför ett behov av en SOU som noga genomlyser dagens marknadsmodell och som identifierar vilka förändringar som krävs.
3. Korta tillståndsprocesserna. Vi behöver förstärka och bygga ut elnäten. En av de viktigaste åtgärderna är kortare tillståndsprocesser. I snart två år har utredningen ”Moderna tillståndsprocesser för elnät” legat hos regeringen utan åtgärd. Åtgärder brådskar för att effektivisera processerna för nätkoncessionsprövning liksom markåtkomst. Effektivare tillståndsprocesser är även viktigt på produktionssidan till exempel vad gäller ny vindkraft.
4. Höj elnätets status i lagstiftningen. En trygg och säker energiförsörjning är ett viktigt samhällsintresse. Detta får inte tillräckligt genomslag i dagens tillståndsprövning. Även befintliga elledningar kan påverkas av till exempel naturreservat som inrättas utan hänsyn till energisystemet.
5. Planera framtidens stamnät. Ett väl utbyggt stamnät är en förutsättning för ökad elektrifiering, flexibilitet och för att minimera riskerna för inlåsning av tillgänglig kraft. Svenska kraftnät bör få tydliga instruktioner om att i nära dialog med andra samhällsaktörer planera för ett stamnät som möjliggör målet om ett klimatneutralt samhälle 2045.
6. Vi behöver en ny elnätsreglering. Elnätsregleringen måste gå från fokus på förvaltning till fokus på utveckling och utbyggnad. För att regleringen ska kunna främja både elnät, klimatomställning, kunder och elnätsföretag behöver nuvarande modell utredas, gärna i dialog med kunder, bransch och beslutsfattare.
7. Besluta om en strategi för fjärr- och kraftvärmen. Fjärrvärmen avlastar elsystemet genom att ersätta uppvärmnings-el, liksom genom kraftvärmens lokala elproduktion. Här behövs långsiktigt stabila och teknikneutrala villkor och en granskning av skatter och styrmedel som missgynnar dessa kraftslag, så som avfallsförbränningsskatten och biooljeskatten.
8. Undanröj de kvarstående osäkerheter som omgärdar omprövningarna av vattenkraftens miljövillkor, så att vattenkraftsägare får rimliga förutsättningar att planera för nödvändiga investeringar. Detta är viktigt eftersom vattenkraften inte är dimensionerad för att balansera en kraftig vindkraftsutbyggnad utan måste anpassas.
9. Otillräckliga resurser hos regering och myndigheter skapar förseningar och osäkerhet i klimatomställningen. Idag sitter viktig lagstiftning fast på Regeringskansliet, EU-krav ligger efter i sin implementering och Energimarknadsinspektionen har inte tillräckliga resurser för att handlägga tillstånd. Detta måste åtgärdas.
10. Ta hänsyn till klimatnyttan i lagstiftningen. Miljöbalken är en omfattande lagstiftning som ställer långtgående krav på hänsyn till bland annat hälsa och biologisk mångfald när nya anläggningar byggs eller moderniseras, men klimatet beaktas inte i tillräcklig utsträckning. Lagstiftningen bör ändras så att klimatnytta ges ett positivt värde när till exempel en elledning byggs.

El är en fantastisk energibärare och vi i energibranschen välkomnar en ökad elektrifiering. Men för att vi ska lyckas svara upp mot samhällets behov krävs uppdaterade lagar och regelverk som utgår från en helhetssyn på energisystemet och som kan hjälpa oss göra den stora förflyttning vi behöver göra. Det kräver i sin tur att regering och riksdagspartier gräver ned stridsyxan och ersätter ideologi med pragmatism. Det tar många år att bygga både elproduktion och elnät och vi måste börja nu!

Gunilla Andrée, t.f. vd Energiföretagen Sverige