Rubrik och ingress till innehållet på sidan

Lamporna kommer att lysa 2025 – men utmaningar finns

Publicerat av: Anna Lejestrand ·

Panelen från vänster: Mikael Odenberg, Lina Palm, Isak From, Cecilie Tenfjord-Toftby, Anne Vadasz Nilsson, Runar Brännlund och Mats Nilsson foto: Daniel Löfstedt

Huvudinnehåll

Lyser fortfarande lamporna 2025? Med den frågan samlade Energiföretagen till seminarium i Almedalen i dag. I panelen deltog Energimarknadsinspektionens Anne Vadasz Nilsson, Svenska kraftnäts Mikael Odenberg, Unipers Lina Palm, nationalekonomen Runar Brännlund samt politikerna Isak From (S) och Cecilie Tenfjord-Toftby (M). Och de var helt eniga i svaret på frågan: Ja, lamporna kommer att lysa även 2025. Men det är inte utan utmaningar.

– Ett 100 procent förnybart system innebär utmaningar och kanske att vi inte kommer ha samma robusthet. För oss på Energimarknadsinspektionen handlar det om att den marknad vi har levererar bästa möjliga, till bästa möjliga pris, sade hon och vill se lösningar som efterfrågeflexibilitet, lagring och annan prissättning på nättjänsterna.

– Frågan är om det blir en jättestor förändring, i så fall måste vi skruva, men fundamenta måste vara att utbud och efterfrågan möts. Jag vill se en ”energy-only 2.0”.

Cecilie Tenfjord-Toftby (M) poängterade att vi inte kommer att ha ett framtida problem med mängden elproduktion, men däremot att elen verkligen finns i det ögonblick den behövs. Hon underströk att energiöverenskommelsen är en bra start, men det återstår ett stort jobb för att nå ända fram.

– När man ser att Miljöpartiet och Moderaterna kramar om varandra då energiöverenskommelsen presenterades, då förstår man att det finns stora tolkningsmöjligheter i överenskommelsen.

Isak From (S) valde att lyfta fram att en del i förändringens problematik kan vara att en konservativ bransch inte vill se nya aktörer på marknaden. Lina Palm på Uniper bedyrade dock att så inte är fallet – nya aktörer välkomnas. Hon vill å sin sida att vi ska prata mer om begreppet elkvalitet.

– Vi pratar alldeles för lite om elkvalitetens försämring, det är inte acceptabelt. Om kunderna visste att de skulle kunna efterfråga elkvalitet skulle de göra det, sade hon.

När Mikael Odenberg fick ordet ledde moderatorn Mats Nilsson in på det yttersta ansvaret för leveranssäkerheten i Sverige. Det momentana ansvaret är Svenska kraftnäts, sade Mikael Odenberg, men något ytterligare ansvar har de inte – rent formellt.

– Man skulle kunna sätta ett leveranssäkerhetsmål som visar var ska ribban ligga, för att sätta fokus på frågan, jag sympatiserar med den tanken. Men det viktiga är inte målet i sig, det viktigaste är hur vi ska säkerställa att den produktionen verkligen kommer till stånd.

Runar Brännlund, professor i nationalekonomi, lyfte fram frågan om kostnader.

– Mer intressant är vad det kommer att kosta och vem som ska betala. Marknaden kommer att leverera, problemet är om man inte tillåter marknaden att fungera som en marknad. Då kommer vi att få problem.

Han ville också slå hål på myten om att el är en så speciell produkt, utan på många sätt är den som vilken produkt som helst. Och att elmarknaden inte fungerar vände han sig också emot.

– Det är ett svagt argument i botten, vi hamnar i exakt jämvikt på elmarknaden. För mig som ekonom är det ett skolboksexempel på hur en marknad ska fungera. Sedan stör politiska beslut, men det är ju poängen – för man vill ha in förnybart och det får konsekvenser för marknaden i och med den intermittenta kraften.  Men om marknaden får fungera även i ett sådant läge kommer marknaden att leverera. Tillåter vi prissignalerna slå igenom och marknadsaktörerna tror på att de får göra det, så löser det sig, men visst finns det problem och utmaningar, sade han.

Cecilie Tenfjord-Toftby (M) ville efter hans utläggning veta om Runar Brännlund vill att politikerna ska backa.

– Ja, svarade han med glimten i ögat och fick skratt från publiken.

– Jag tror ändå att energikommissionen behövs för vi behöver långsiktighet i politiken, blev Cecilie Tenfjord-Toftbys (M) svar.

Sista frågan som panelen fick byggde på exemplet Storbritannien, där staten betalar producenterna för att producera vindkraftsel, för att därefter betala konsumenterna för att använda samma el. Är det bra?

– Nej, var panelen helt enig om.