Rubrik och ingress till innehållet på sidan

Optimism kring den globala klimatpolitiken - trots valet i USA

Publicerat av: Anna Lejestrand ·

Huvudinnehåll

Årets klimatmöte, COP22, avslutas i dag den 18 november. Erik Filipsson, Policy Advisor på Vattenfall, var på plats i Marrakech under den första veckan och trots USA:s val av den klimatskeptiske Donald Trump ser han förhållandevis positivt på den globala klimatpolitikens utveckling:

– Värdlandet Marocko har kallat detta möte ”The COP of Action” eftersom det är hög tid att omsätta de stora orden från Paris i konkret handling. Parisavtalet var en fantastisk bedrift med tanke på det ambitiösa 1,5 gradersmålet och att samtliga världens länder omfattas. Den positiva andan har fortsatt under 2016 då avtalet ratificerats i snabb takt, vilket i sin tur gjort att det kunde träda i kraft på rekordtid, bara några dagar innan mötet startade här i Marrakech.

Parisavtalet säger att om klimatförändringarna ska kunna begränsas till under 2 grader så behöver de globala utsläppen ha nått sin topp redan inom de närmsta åren för att därefter fortsätta att minska, så att det efter 2050 uppstår en balans mellan de utsläpp människan orsakar och upptaget av växthusgaser i form av så kallade sänkor.

Enligt avtalet har de rika länderna också lovat att bidra med klimatfinansiering till mindre utvecklade länder. Avgörande för förtroendet mellan parterna och möjligheten att nå temperaturmålet är att de största utsläppsländerna snabbt visar resultat. Och Erik Filipsson konstaterar att Kina, ett land som förut varit en av de svåraste att få med på en bred uppgörelse, nu är ett av de mest pådrivande:

– Det är spännande att följa utvecklingen av Kinas klimatpolitik. Det finns en klar insikt om riskerna med ett förändrat klimat, men också värdet av att minska utsläppen för att förbättra luftkvaliteten i deras snabbt växande städer. Kina har noggrant studerat EU:s utsläppshandelssystem och driver idag sju pilotprojekt i landet, med målet att redan nästa år införa ett nationellt utsläppshandelssystem. Om man ser till de utsläpp som omfattas blir deras system ungefär dubbelt så stort som EU:s utsläppsmarknad.

Redan dagen efter att COP22 startade så kom nyheten att Donald Trump blir USA:s nya president. En man som ifrågasatt klimatförändringarna och utlovat en mindre ambitiös klimatpolitik. Och  nu undrar många hur Parisavtalet påverkas och om de senaste årens positiva trend riskerar att brytas?

– Valet av en president som vill öka användningen av fossila bränslen och avskaffa lagstiftningar på klimatområdet oroar självklart både förhandlarna i Marrakech och miljövänner i allmänhet. Särskilt eftersom de två största utsläppsländerna i världen – USA och Kina – har gått från att i viss mån agera bromsklossar till att bli katalysatorer för avtalets tillkomst. Men Parisavtalet är legalt bindande och även om USA beslutar sig för att hoppa av, så tar det minst fyra år att frigöra sig rent juridiskt.

Ett annat sätt för Donald Trump att kringgå avtalet kan vara att USA helt enkelt inte levererar på det klimatmål för 2025 som USA hade med sig till Paris, eftersom detta inte ingår i de delar av avtalet som är legalt bindande, eller väljer att sätta upp ambitionsnivåer för perioden därefter som är otillräckliga för att nå Parisavtalets övergripande intentioner.

– Men vi ska komma ihåg att allt inte hänger på presidenten i Vita Huset, utan att många av USA:s stora klimatinitiativ snarare vuxit fram på delstatsnivå. Kalifornien, en av världens största ekonomier, har infört ett regionalt utsläppshandelssystem liksom strikta regleringar för CO2-utsläpp från bilar, stödsystem till förnybar energi, med mera. Vi ser också en trend mot allt lägre priser för naturgas och förnybar energi över hela USA. Sammantaget talar det för en fortsatt omställning av energisystemet. En omsvängning av klimatpolitiken på federal nivå kommer sannolikt heller inte att ske utan motstånd från delstatsnivå och de övriga 195 länder som redan har ställt sig bakom Parisavtalet, liksom de starka marknadskrafter som redan har satts i rörelse.

Årets klimatmöte, och även COP23 nästa år, kan ur förhandlingssynpunkt betraktas som mellanår eftersom fokus ligger på att utforma tekniska regelverk och inte på nya politiska mål. Men arbetet är ändå viktigt eftersom det handlar om att säkerställa att utlovade åtgärder genomförs och följs upp. I Marrakech ska en regelbok tas fram för de närmsta årens processer och för att säkerställa den transparens som är nödvändig för att kunna jämföra och värdera olika länders insatser.

– Särskilt viktigt blir klimatmötet år 2018, tror Erik Filipsson. Det är då man ska utvärdera de gemensamma ansträngningarna så här långt och inleda en dialog kring hur mycket parterna måste höja ambitionsnivån i de planer som skickades in till COP21. Lagom till denna översyn ska det internationella klimatforskningsorganet, IPCC, presentera en ny rapport med fokus på 1,5-gradersmålet och vad som krävs för att nå det. Enligt Parisavtalet ska länderna sedan ta fram nya och mer ambitiösa klimatplaner vart femte år, med målet att stänga det glapp som idag finns mellan ländernas åtaganden och den utsläppsbana som krävs för begränsa den globala uppvärmningen till högst 1,5 grader innan det är för sent.