Kommentar: Ei:s förslag till utvecklad nätreglering

Allmänna kommentarer

Regleringen måste rimma med de politiska ambitionerna. Utredningen borde därför lagt större vikt vid politiska mål inom förnybar energi, leveranssäkerhet, fossilfria fordon, efterfrågeflexibilitet, tillväxtmål och att möjliggöra en väl fungerande elmarknad.

Elnäten utgör en samhällskritisk infrastruktur som står inför stora utmaningar. Mycket av dagens elnät byggdes under 1960- till 1980-talen. Idag sker en urbanisering och nya typer av energiintensiva industrier börjar etableras i Sverige. En väl fungerande reglering som beaktar expansion och en säker energiförsörjning är viktigt.

Inför regleringsperioden 2016–2019 gjordes omfattande förändringar av regleringen inklusive ett metodbyte till en åldersjusterad kapitalbas. Konsekvenser från dessa har ännu inte slagit igenom utan visar sig först år 2020. Med anledning av dessa oklara förutsättningar finns starka skäl att ifrågasätta myndighetens förslag.

22 miljarder lägre för 2016 och 2017

Ett exempel på hur den nya modellen slår, där avkastningen bygger på verkligt utfall för tillsynsperioden, gavs under dagens presskonferens. Ei:s nya förslag skulle med dagens marknadsförutsättningar innebära att elnätsföretagens tillåtna avkastning för åren 2016 och 2017 skulle bli 2,0 respektive 2,47 procent. Jämfört med den kalkylränta på 5,85 procent som beslutades av förvaltningsrätten i december 2016 skulle intäktsramarna därmed sjunka med ca 22 miljarder kronor.

Några specifika kommentarer till Ei:s förslag

Riskfria räntan

Ei föreslår att avkastningsnivån ska spegla verkliga räntenivåer med en avstämning mot verkligt utfall i efterhand, där det underliggande skälet är dagen låga räntenivåer. Ett utgångsläge för elnätsföretagen har varit långsiktighet vilket ligger i verksamhetens natur. Att den enskilt största komponenten i kalkylräntan ska avstämmas i efterhand skulle leda till än mer kortsiktighet och oförutsägbarhet.

Regleringen tar nu en inriktning mot en efterhandsreglering där stora skillnader före respektive efter perioden kan förekomma. Att förlita sig på att elnätsföretagen kan göra exakta prognoser borde inte anses som kundvänligt. Ett rimligt antagande vore att ett nytt regelverk utformas utifrån gällande praxis. Frågan om tidsperspektivet är nu aktuell för domstolsprövning för femte gången. Ei har tidigare fått avslag vid fyra tillfällen.

Överskridande av intäktsramar

Ei förordar att en sanktionsavgift bör införas och ersätta överdebiteringstillägget. Nackdelen är att kunderna då inte får del av sanktionsavgiften som istället ska tillfalla staten.

Differentierade avskrivningstider

Det är positivt att myndigheten i sitt förslag tar ett steg mot en bättre samhällsekonomisk effektivitet med en anpassning av avskrivningstider. Nuvarande reglermodell uppmanar visserligen till att bygga elnäten billigt men kan ge felaktiga styrsignaler som hämmar ny teknik och samtidigt gynnar överinvestering. Dock behövs en djupare analys av de föreslagna avskrivningstiderna.

Remisstid påbörjas

Det är positivt att ministern bjuder in till fortsatt dialog tillsammans med elnätsbranschen och andra. Att känna kundens förtroende är en prioriterad fråga för energibranschen och elnätsföretagen spelar där en särskilt viktig roll. För att bygga ett långsiktigt förtroende ser vi att intäktregleringen måste utvecklas betydligt mer än vad Ei har föreslagit. Regleringen måste präglas av stabilitet, ökad samsyn och dialog snarare än kortsiktiga domstolsprocesser. Kundinflytandet och transparensen måste också öka. En framtida reglering borde innebära en transparent likabehandling av kunder och företag.

Branschen behöver nu analysera förslaget i sin helhet som skickas ut på remiss redan i morgon den 25 oktober. En snabb remisstid kan förväntas med målet att den nya regleringen ska börja gälla för tillsynsperioden 2020–2023.