Viktigt att energiöverenskommelsen breddas

Energiöverenskommelsen som ingicks 2016 var mycket positiv och innebar en långsiktighet och stabilitet för energipolitiken som branschen har välkomnat. Kärnkraften har varit den stora stridsfrågan i svensk energipolitik, och överenskommelsen desarmerade denna till stor del genom den målformulering som sattes upp med ett mål om 100 procent förnybart, men som samtidigt tydliggör att kärnkraften inte ska avvecklas till följd av politiska beslut. Den reste inte heller några hinder för att förlänga livslängden på dagens reaktorer eller bygga nya.

Det finns dock frågetecken kring hur energiöverenskommelsen tolkas. Vi ser hur våra myndigheter ofta agerar utifrån en ensidig bild av det politiskt satta målet om 100 procent förnybar energi till år 2040. Rimligare vore att även ta hänsyn till en möjlig livstidsförlängning av svenska reaktorer, i linje med vad kärnkraftsägarna uppger för framtidsambitioner. Annars finns en risk att investeringsplaner påverkas negativt.

Överenskommelsen har tre år på nacken. Vår omvärld förändras och det finns flera frågor som inte togs om hand 2016 och som nu måste adresseras. Nya studier och analyser pekar på ett kraftigt ökat elbehov. Kapacitetsbristen har blivit ett akut problem i flera städer. Den faktiska politiken har gått åt motsatt håll än energiöverenskommelsens intentioner när det gäller till exempel fjärr- och kraftvärmens villkor. Och vi ser ett växande behov av att utveckla vårt elnät för att möjliggöra omställning, fossilfrihet och tillväxt. Allt detta kräver handling från politiken.

Energiföretagen står fortsatt bakom energiöverenskommelsen, men anser att angelägna framtidsfrågor måste adresseras parallellt, utan att den överenskomna långsiktighet och stabilitet man uppnått går förlorad.