HaV:s föreskrifter skjuter bredvid mål

Publicerat av: Anna Lejestrand ·

Energiföretagen lämnar idag sitt remissvar på Havs- och vattenmyndighetens revidering av de föreskrifter som reglerar hur ytvattenförekomster kartläggs och analyseras, samt klassificeras och normsätts. Enligt HaV görs översynen bland annat för att anpassa föreskrifterna till den nya lagstiftning som trädde i kraft i kraft i januari 2019. Energiföretagen anser dock inte att översynen klarar sin uppgift - utan tvärtom gör det svårare att nå de mål som politiken definierat.

HaV:s föreskrifter innehåller detaljbestämmelser som behövs för att genomföra energiöverenskommelsen, den nya lagstiftningen och den nationella planen för omprövning av vattenkraften. De har därför stor betydelse för arbetet framöver och slutresultatet.

- Både energiöverenskommelsen och den nya lagstiftningen om att förse vattenkraften med moderna miljövillkor betonar vikten av att det blir lättare att peka ut kraftigt modifierade vatten (KMV) samt att vi använder EU-rättens möjlighet till undantag fullt ut. Tyvärr fångar inte HaV:s förslag alls upp detta, utan tvärtom försvåras möjligheterna att peka ut KMV och använda undantag, säger Jan Olof Sundby, jurist hos Energiföretagen.

Föreskrifterna innehåller formuleringar om förutsättningarna för att peka ut KMV som inte återfinns i ramdirektivet för vatten. Det innebär att det i Sverige blir svårare att peka ut KMV än vad som är avsett enligt direktivet. I de fall KMV kan pekas ut, är föreskrifternas definition av de krav som då kan ställas (miljökvalitetsnorm) dessutom felaktiga i förhållande till ramdirektivet och medför även det högre krav än avsett.

- Vi vill poängtera att vi stort sett tycker EU:s ramdirektiv är bra, fortsätter Jan Olof Sundby. Om vi bara använder de formuleringar om KMV och miljökvalitetsnormer som står i direktivet, istället för att göra egna tolkningar, så uppfyller vi de intentioner som både energiöverenskommelsen och den nya lagstiftaren beskrivit. Dessutom blir överensstämmelsen med ramdirektivet bättre.

I sitt remissvar lyfter Energiföretagen också:

  • Bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som har betydelse för de biologiska kvalitetsfaktorerna är otillräckliga och data saknas i mycket stor omfattning. Den svenska vattenförvaltningen bygger därför i princip på expertbedömningar vad avser vattenkraften, vilket inte kan anses vara förenligt med ramvattendirektivets grunder. Det behövs snabbt inhämtas data och utvecklas bedömningsgrunder. Branschen kan och vill bidra till det. Föreningen ifrågasätter om föreskrifterna alls kan används korrekt så länge expertbedömningar är avgörande.
  • Föreskrifterna får stora konsekvenser på många samhällsområden. Föreningen anser att konsekvensbeskrivning inte tillräckligt belyser dessa frågor. Framför allt saknas en analys av hur olika slags infrastruktur kommer att påverkas. Det är inte självklart att de summariskt upprättade bevarandeplanerna (med mera) utan vidare kan ligga till grund för formulering av miljökvalitetsnormer (MKN). Dessutom sker prövning av Natura 2000- frågor i särskild ordning, enligt särskilda EU-direktiv, och bestämmelsen fyller ingen självständig funktion.
  • Föreskrifterna är fortfarande mycket omfattande och att mer bör kunna göras för att ytterligare förenkla dem, till exempel föra bilagorna 1-6 och A-C till vägledningsdokument.

Ta del av hela remissvaret för HVMFS 2017:20 respektive HVMFS 2013:19.