Energiföretagens Carl Berglöf i Aktuellt 8/2

Publicerat av: Eva Rydegran ·

I Aktuellt den 8 februari sändes en kärnkraftsdebatt mellan Lorentz Tovatt (MP) och Joar Forsell (L) med anledning av den aktuella situationen då vi importerat el från Tyskland, Danmark, Polen och Litauen och även fått ställa Karlhamnsverket i beredskap. Carl Berglöf, liksom Pontus de Maré från Svk intervjuades i samband med debatten för att ge faktaunderlag. Eftersom Aktuelltinslaget kommenterats flitigt, bland annat i sociala medier, publicerar vi här en sammanfattning med våra kommentarer.

Att vi är beroende av import, är något som Svk understryker i Aktuelltinslaget. Det betyder att egna resurser inte räcker till, trots att vi ännu inte har uppnått förväntad elanvändning en normalvinter. Högsta användning hittills i år var samma dag som inslaget i Aktuellt (8 feb): 25 418 MW. Enligt Svenska kraftnät förväntas elanvändningen en normalvinter vara 26 600 MW och en tioårsvinter 27 800 MW. Att effektreserven (om 562 MW) har satts i beredskap redan innan kriteriet för en normalvinter är uppfyllt är ett tecken på att marginalerna har minskat i systemet. 

Sämre överföringsförmåga med stängda reaktorer

Man nämner också att Ringhals har stängt två reaktorer. Vi ska komma ihåg att även Oskarshamnsverket stängde två reaktorer år 2015 och 2017. Det är det sammantagna tappet av denna planerbara effekt över tid som vi nu ser konsekvenser av. Till exempel kan nämnas att under de senaste två veckorna har det saknats i snitt runt 2 GW i det nordisk-baltiska elhandelsområdet. Detta effektbehov har täckts genom import från länder som angränsar till Norden och Baltikum. Det är inte bara kärnkraft i Sverige som har avvecklats de senaste åren utan även vissa fossila kraftverk i Finland och Danmark. 

I inslaget tar man upp problemet med den flaskhals som finns där elen transporteras från norr till söder. Den flaskhalsen har förstärkts på grund av att kärnkraft i söder har avvecklats. En begränsning har lagts på överföringen av robusthetsskäl, orsakat av nya flöden i stamnätet efter att reaktorer har stängts.  Överföringskapaciteten har minskat med ungefär 10 procent på grund av detta. Svenska kraftnät har nyligen meddelat att av samma anledning har även Sydvästlänkens kapacitet drabbats. Länkens kapacitet om 1200 MW begränsas till 800 MW på grund av de nya förhållandena i kraftsystemet.

– Detta visar att för ett effektivt nyttjande av infrastrukturen behövs en helhetssyn avseende transmission och produktion. Dessa hänger samman, kommenterar Carl Berglöf på Energiföretagen Sverige.

Samsyn behövs om länders samarbete

Elledningar har byggts till andra länder eftersom det är samhällsekonomiskt lönsamt att utbyta el länder emellan.

– Att vara helt självförsörjande på el är förmodligen inte samhällsekonomiskt optimalt. Det vore dock bra att ha en politisk dialog kring i vilken grad vi vill att Sverige ska vara beroende av resurser i andra länder, säger Carl Berglöf. 

I slutet av februari väntas Energimarknadsinspektionen komma med förslag på en så kallad tillförlitlighetsnorm som kan ge vägledning i denna fråga. 

I inslaget nämns att elbehovet väntas öka från 140 TWh till över 200 TWh om 20 år. Då har man dock inte räknat med LKAB:s planer på att elektrifiera sin järnframställning. Det skulle kräva ytterligare 55 TWh per år. 

– Möjligheterna att klara elförsörjningen med ett årsbehov om 140, 200 respektive 255 TWh med eller utan kärnkraft är väsensskilda, påpekar Carl Berglöf. 

I debatten sa Lorentz Tovatt (MP) att den årliga elexporten ökar och att vi importerar mindre än tidigare. Statistik från Energiföretagen styrker att det är den allmänna trenden, men det varierar lite från år till år. Vi kan också konstatera att importen ökade 2020 jämfört med året innan. Det finns flera orsaker som är drivande för svensk elexport de senaste tio åren: ökad export till Finland efter att deras import från Ryssland dragits ner, ökad vindkraftsproduktion och starkt exportbidrag från vattenkraften under våtår.

Kärnkraften och säkerheten

Joar Forsell (L) nämnde att lösningen för kärnavfallshanteringen klarar miljökrav och säkerhetskrav och att det finns en värdkommun som sagt ja till en lokalisering. Kvar finns bara regeringens godkännande. Forsell ifrågasatte varför regeringen drar ut på processen, men fick inget svar från Tovatt. Energiföretagen vill passa på att uppmana regeringen att hantera denna fråga skyndsamt. 

Eftersom Lorentz Tovatt i debatten menade att kärnkraften är ett säkerhetshot vill vi förtydliga att svenska reaktorer uppfyller mycket högt ställda krav på säkerhet. Sedan 80-talet är de svenska reaktorerna utrustade med så kallade haverifilter som kraftigt begränsar konsekvenserna av en eventuell olycka. Sedan 2020 är det också krav på så kallade system för oberoende härdkylning. Med sådana system klarar reaktorerna tre dygn utan tillgång till ordinarie kylning med havsvatten eller tillgång till el för att driva kylpumpar. På så vis kan man hantera den typ av händelse som inträffade i Fukushima 2011. Reaktorerna i Ringhals 1 och 2 hade behövt vissa investeringar för fortsatt drift efter 2020 för att uppfylla dessa krav. Eftersom avsikten var att driva dem endast till 2026 respektive 2025 ansåg ägarna att intjänandetiden för sådana investeringar var för kort – också givet den effektskatt som regeringen beslutat om för kärnkraften under 2015 (den höjdes med 17 procent 2015, men beslutades sedan att sänkas stegvis från 2016 i och med Energiöverenskommelsen). Därför gjordes inte dessa investeringar och de två reaktorerna stängdes 2020 respektive 2019.

En hel del av problematiken i den här diskussionen är sådant som Energiföretagen bidrar med förslag kring, genom sin Färdplan el, inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

Här kan du se Aktuelltsändningen. Inslaget börjar vid 13:09.

 

Kontakta mig om du vill veta mer

Carl Berglöf

Carl Berglöf

Expert inom kärnkraft och elnätsteknik
Enhet: Energisystem
Telefon: 08-677 26 96
E-post: carl.berglof@energiforetagen.se