BEN-möte om Ramdirektivet för vatten

Daniel Wennick, Energiföretagens Brysselchef var moderator för samtalet och inledde med att presentera talarna och hälsa alla välkomna.

Den första talaren var Jeanne Boughaba, handläggare, EU-kommissionen på direktoratet för miljö. Hon påpekade att hela meningen med Ramdirektivet för vatten är att hitta en balans mellan de nyttor som vattenkraften levererar och miljöpåverkan från densamma. Man är inte klar med slutsatsen av konsultationen men om planen hålls kommer den att bli färdig vid årets slut.

Jan Steinkohl, handläggare EU-kommissionen på direktoratet för energi, framhöll att exempelvis Danmark skulle ha svårare att installera mer förnybar energi om inte svensk och norsk vattenkraft fanns för att reglera den kraften. Vi kan förstås inte bortse från miljöpåverkan som vattenkraften ger upphov till men den förnybara elproduktionen ska öka och då kan vi heller inte bortse från den fortsatt viktiga roll som vattenkraften spelar.

Jonas Bengtsson, vd Vattenregleringsföretagen, menar att vi ser en elektrifiering av i princip allt framför oss för att uppnå ett hållbart samhälle. Då är vattenkraften nödvändig dels som batteri, dels som reglerkraft och slutligen som baskraft för väderberoende förnybar el. 
– Man måste tänka på att utbyggd vattenkraft knappast är realistiskt eftersom det bara accepteras på några få ställen. Mer pumpkraft är däremot ett alternativ, liksom utbyggda och smartare elnät, sa Jonas Bengtsson.

– Det är så många mål som har tagits fram under de år jag har jobbat inom EU, inledde Fjellner. 2020 är i princip redan här, 2030-målet för utsläpp av klimatgaser vill man höja (är för närvarande 40 procent) men det är för nära för att det ska vara möjligt. Vi har fortfarande ingen riktigt bra plan för hur det ska gå till. Vi behöver mer förnybart men även mer el. I ljuset av detta är det möjligt att en revidering av Ramdirektivet för vatten är nödvändig. Samtidigt finns det en risk för att det skulle vara som att öppna Pandoras ask. Vad vi behöver är en förståelse i EU för vattenkraftens betydelse, avslutar Christofer Fjellner, Europaparlamentariker, moderaterna.

Jonas Bengtsson hävdade att ramdirektivet inte bör genomgå en komplett revision. Det är de nationella tolkningarna och implementeringarna som kan skapa problem. Ramdirektivet sätter trots allt bara upp ramar.

Sophie Carler från Jernkontoret, som är med i Swedish Water Alliance, framhöll att Ramdirektivet är gammalmodigt, vilket inte är konstigt eftersom det har 20 år på nacken. Nya förutsättningar - som att klimatfrågan blivit mer akut och även ny teknik - gör att direktivet måste arbetas om i vissa delar. Det gäller både i ekologiskt och juridiskt hänseende.

Huruvida en fullständig revidering ska genomföras eller ej, blir en fråga för den tillträdande kommissionen, påpekade Jeanne Boughaba.

Energiföretagens åsikt är att Ramdirektivet i sig inte skapar några större problem som skulle motivera en fullständig revision. Däremot måste man ta hänsyn till att synen på vad som utgör problem, eller vad som ska prioriteras vad gäller miljöskydd, har ändrats under dessa 20 år, liksom att det i dag finns ny teknik för att komma tillrätta med dem. Därför vore det på sin plats att modernisera delar av direktivet för att göra det mer ändamålsenligt och för att öka samstämmigheten med andra mål.

Här kan du läsa Energiföretagens svar på enkäten som skickades ut i samband med EU:s ”fitness check” av Ramdirektivet för vatten.