Energiföretagen kommenterar DN-artikel om elnätsavgifter

Elnäten utgör en samhällskritisk infrastruktur som står inför stora förändringar. Mycket av dagens elnät byggdes under 1970- och 1980-talen (även om en del nät byggdes redan på 1950-talet). Elnätsföretagen ansvarar och tar betalt för drift, underhåll och förnyelse av elnäten. Här ingår också kundservice och andra nödvändiga funktioner för elnätsverksamheten. En grundpelare för elnätsföretagen har varit den långsiktighet som ligger i verksamhetens natur. Infrastruktur av alla slag fungerar så. Det gäller till exempel vägar, järnvägar och vattenledningar, som är andra verksamheter där tyvärr bristande underhåll börjat visa sig.

DN:s granskning saknar en beskrivning av de stora förändringar som redan skett i elnäten. Efter de stora stormarna i början på 2000-talet har Sveriges elnätsföretag investerat stort i att vädersäkra näten, vilket bland annat handlat om nedgrävning av kablar på platser där den tekniken lämpat sig. Till förändringarna hör också utvecklingen och anpassningen av energisystemet, men också industrins och transportsektorns omställning mot ökad elanvändning som påbörjats.

Ei övervakar intäkterna – elnätens andel av totalkostnaden cirka en fjärdedel

Dessa grundläggande behov och förändringar har kostat pengar. Pengar som kunderna betalar via elnätsavgifterna. Energimarknadsinspektionen, Ei, har till uppgift att kontrollera att elnätsavgifterna är skäliga men också att elnätsföretagen har möjlighet att göra de investeringar som krävs för modernisering och omställning.

När det gäller avgifterna har elnätsbranschen följt reglerna, som sätts av myndigheter och det svenska rättsväsendet. Som artikeln skriver, med citat från Energiföretagen Sverige har ”elnätsföretagen hållit sig inom de ramar som Energimarknadsinspektionen sätter, något annat är inte möjligt”. Det har annars i debatten varit väldigt mycket fokus på just avgifternas skälighet, med mindre fokus på vad näten ska prestera.

Elnätsavgifterna varierar mellan olika områden i Sverige. Kostnaden för att bedriva elnätsverksamhet styr vad kunderna får betala. Här har elnätsföretagen olika förutsättningar. Till exempel är näten olika gamla, det är olika långt mellan kunderna, terrängen ser olika ut och antalet kunder att fördela kostnader på varierar. Dessutom har företagen olika avkastningskrav från sina ägare. Ellagen säger att elnätsföretagen har rätt till en rimlig avkastning. Vissa elnätsföretag har valt att driva näten närmast till självkostnadspris, medan andra tar ut en rimlig avkastning. Vinster har förekommit vissa år som går till ägare av elnäten, samma ägare som andra år investerat stora belopp.

Elnätens kostnader har legat på ungefär en fjärdedel av kundens totala kostnader. Skatter och avgifter (inklusive moms) utgör halva kostnaden medan den konkurrensutsatta kostnaden för elhandel, som kopplas till elbörsen, också utgjort en fjärdedel av totalkostnaden. Elhandelspriset har dock stigit sedan år 2021, samtidigt som priserna börjat svänga snabbare. Något som även ligger till grund för elnätsavgiften är den kostnad som finns för inköp av el som försvinner vid överföringen i form av nätförluster (värme). Därför påverkar det rådande högre elhandelspriset även elnätsavgifterna till kunderna.

Överklaganden

Artikeln tar upp hur elnätsföretagen ”överklagat i princip alla intäktsramar som tillsynsmyndigheten satt vilket alltså lett till att intäktsramarna höjts kraftigt flera tillfällen”. Elnätsbranschen har med lagens rätt överklagat beslut från Ei. Det har gett domslut som när de vunnit laga kraft ändrat förutsättningarna för elnätsföretagen.

Elnätsföretagen överklagade Ei:s beslut om intäktsramar för perioden 2012–2015 och domstolen gav elnätsföretagen rätt i att Ei:s beslut var felaktiga. Domstolsprocessen drog ut på tiden och nästan hela reglerperioden var till ända innan domen vunnit laga kraft. Det har gjort att elnätsföretagen inte förrän i slutet av perioden vetat hur stora intäkter de hade rätt till.

Därför blev höjningarna extra stora eftersom elnätsföretagen genom domstolsutslagen fick en större intäktsram än Ei ursprungligen beslutade om. Skillnaden mellan det som redan tagits ut och det som elnätsföretagen fått rätt till efter beslutet om intäktsramarna för perioden 2012–2015 fick tas ut endast under den efterföljande perioden 2016–2019, vilket gav större höjningar då.

Framåtblick – stor elektrifiering – analys krävs  

Idag sker en urbanisering och nya typer av energiintensiva industrier börjar etableras i Sverige. Förändringar sker i samhället, som exempel ökad andel förnybar el (solceller hos kunder), ökad leveranssäkerhet, elbilens frammarsch och det uppkopplade hemmet som även ska kombineras med IT-säkerhet och integritet. Allt som händer och ska hända innebär stora investeringar. Investeringar som ska möjliggöra en önskvärd samhällsutveckling för att klara klimat- och tillväxtmål.

Elnäten är en komplex infrastruktur som ska säkerställa en leverans av en produkt som används av alla invånare under dygnets alla timmar, samtidigt som elnätet som helhet ska moderniseras de närmaste 10–15 åren. Nu finns en chans för Ei att avvakta och säkerställa att tid finns för analys och dialog. Detta för att undvika att kommande fyra år (nästa reglerperiod) präglas av osäkerhet och försiktighet, vilket inte gagnar någon – varken klimatmål, näringslivets tillväxt, hushåll eller elnätskunderna.

Det finns annars just nu en reell risk att Ei med kort varsel och för 8:e gången i ordningen byter metod för beräkning av elnätsföretagens intäktsramar, utan att genomföra en noggrann analys av konsekvenserna. Det är olyckligt nu när det handlar om investeringar i elnäten som kan hamna på 1 000 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis befinner sig Sverige i en elkris där det blivit tydligt att elnätet är en av Sveriges absolut viktigaste infrastrukturer. Investeringsbehoven är stora på både kort och lång sikt. Elnätet måste byggas ut och moderniseras. Det finns flaskhalsar i stamnätet och kapacitetsbrist lokalt. Ny typ av elproduktion ställer nya krav, både vad gäller typ av anslutning och geografi. Dessutom växer Sveriges städer och elfordon måste kunna laddas. Att i detta läge fatta beslut som i stället riskerar att leda till lägre investeringar och en lägre utbyggnadstakt av Sveriges elnät är inte rätt väg framåt.

Låt oss ta den tid som krävs för att skapa en elnätsreglering som blir rätt, också på lång sikt. En väl fungerande reglering som beaktar såväl expansion som en säker energiförsörjning behövs därför.